Det gäller att börja i tid… Årets julkortstillverkning är i full gång, och en glimt från detta blir mitt bidrag till Fabrikens söndagsbild idag. Det blir också mitt första inlägg som har med jul att göra den här hösten. Önskar er alla en riktigt skön fortsättning på kvällen!
Mitt bidrag till Fabrikens tisdagstema som denna vecka är förvaring blir förvaring av olika slag i badrummet.
I en glasburk förvaras hotelltvålar som vi haft med hem från olika resor och hotellövernattningar , lite annorlunda reseminnen.
I denna söta trådkorg har jag samlat små väldoftande gästtvålar från Pentik.
Rejäl medicinlåda som rymmer mycket. Av någon konstig anledning allt annat än just mediciner och plåster och annat som hör hemma i en sådan – b0rde städa ur den och låta det rätta innehållet flytta in!
I det lilla väggskåpet ur serien Flåren förvaras parfymer och hudvårdsprodukter för lyxigare tillfällen.
Tvålkopp från Blossom.
Emaljburk för hårband och spännen.
Bomullspinnar i en glasburk från Tiimari.
Hoppas ni haft en fin tisdag! Själv blev jag förkyld igen idag och känner mig som om jag hade bomull i huvudet… Nu ska jag medicinera mig och sen krypa ner under täcket för att förhoppningsvis känna mig bättre imorgon (=önsketänkande…). God natt!
Efter en intensiv helg är det redan söndag kväll och hög tid för denna veckas söndagsbild.
Den frostiga taklöken fångade kameran i fredags på förmiddagen. Efter en solig och vacker höstdag började det på kvällen snöa och blåsa och snart var marken vit. Igår morse vaknade vi till ett riktigt vinterlandskap, och en del av snön är fortfarande kvar. Det är snart november och vintern står för dörren…
Hoppas ni haft en riktigt skön helg!
Det slog mig att jag inte visat vårt växthus som vi byggde i somras, annat än på en bild i mitt inlägg om sommaren, och den bilden var tagen under byggnadsskedet. Så nu när det börjar vara hög tid att städa ur växthuset och bomma igen det för vintern ska jag visa hur det blev. När min man flyttade hit fanns det på tomten ett plastväxthus, men vi använde det aldrig till annat än förvaring och sedan var det en dam från byn som ville köpa det. Vi trodde inte vi var typen som har växthus helt enkelt… Jag hade dock alltid tyckt att det var något speciellt med växthus byggda av gamla fönster, och det fanns nog någonstans i bakhuvudet att jag en dag skulle vilja ha ett själv. Och till min stora lycka (och förvåning!) gillade min man idén att bygga ett sådant, eftersom fönstren fanns där och bara väntade på att komma till användning.
Vi använde oss av fönster som fanns kvar i uthuset hemma hos min mamma efter farmor och farfar. Fönstren med de små rutorna upptill satt en gång i tiden på den gamla förstukvisten till mitt föräldrahem (när jag var liten bodde vi 3 generationer under samma tak), men den revs för att ge plats för en större tambur samt badrum och bastu. Också dörren kommer därifrån. Det är roligt att fönstren och dörren kom till användning nu, det känns nästan som om mina farföräldrar lever vidare på det sättet. Att ta tillvara det som tillhört gångna generationer ligger mig varmt om hjärtat. Glasen till taket fick min man av en arbetskamrat. Han skar till några av rutorna själv, men det visade sig vara väldigt svårt så resten av rutorna lämnade han in till en glasmästare. Att baxa upp de jättelika fönstren på släpvagnen var en mardröm, som bara blev värre när det visade sig att kuren inte gick på och när vi skulle ta av den föll den mot fönstren och en av rutorna gick sönder…
På dörren hänger en trädgårdsskylt jag köpte i Molde, Norge. Kunde bara inte motstå den!
Det är tänkt att vi ska ha en liten sittgrupp i växthuset, för att kunna förena nytta med nöje, men vi hittade tyvärr inga möbler vi var riktigt nöjda med i somras så det får vänta till nästa år. Tills vidare ställde vi en ett par gamla stolar där man kan slå sig ner en stund. Allra helst skulle jag vilja få tag på ett fint gammalt bord att ha där inne, men att hitta ett som passar både till storlek och form och dessutom inte kostar en halv förmögenhet visade sig vara väldigt svårt. På en gårdsloppis hittade vi ett par trädgårdsstolar som hade passat alldeles perfekt, men den ena var trasig och när vi provsatt visade det sig att stolarna var fruktansvärt obekväma. Så trots att de kunde ha blivit våra för en billig slant avstod vi – vem vill sitta på en obekväm stol?
Vilken lyx att kunna odla egna gurkor och tomater! Så mycket godare än dem man köper i butiken. Plantorna bildade en riktig djungel inne i växthuset.
Körsbärstomater och bifftomater. Körsbärstomaterna var jättegoda, men bifftomaterna var ingen höjdare och tog väldigt länge på sig att mogna, så dem skippar vi nog i fortsättningen.
Två sorters paprika och basilika odlade vi också. Basilikan växte verkligen så det knakade!
En nog så viktig detalj i växthuset, en termometer så man kan hålla koll på temperaturen! På långsidorna av växthuset har vi två vädringsluckor, den ena med automatisk öppning som öppnar och stänger fönstret vid en viss temperatur. Även det andra fönstret ska få automatisk öppning nästa år. Vi hade också automatiskt bevattningssystem åt tomat-, gurk- och paprikaplantorna, vilket var ovärderligt de gånger vi åkte bort.
Imman på fönstren gör att det nästan känns som att stiga in i en annan värld när man kommer in i växthuset.
Nu håller tomatplantorna på att dra sina sista andetag och det är dags att plocka in de allra sista tomaterna innan odlingssäsongen är över för i år. Sedan får vi stänga dörren till växthuset och vänta på nästa vår…
Idag är Fabrikens tema kuddar, och då återvänder vi till sovrummet där några av mina favoriter finns.
Precis som sovrummet i övrigt går naturligtvis även kuddarna i olika nyanser av vitt. Kudden längst upp och de två till höger kommer från Ikea, det vita kuddfodralet till vänster från Jotex och volangkudden längst ner till vänster var en present från en kompis för många år sen.
Dessa två är mina absoluta favoriter. Så härligt gammaldags på något sätt. Kuddar kan man aldrig ha för många av, tvärt emot vad min man brukar tycka när ännu en kudde följer med hem! ;)
Skön tisdag till er alla!
Mitt bidrag till Fabriken denna söndag blir en bild på det som ska bli en ny matta till köket. Jag tyckte det skulle passa med lite mustigare färger nu till hösten och vintern. Jag har äntligen, äntligen fått igång min vävstol som jag fyndade på nätet tidigare i år och efter många om och men (säg det som inte krånglar när det sätter den sidan till!) kommit igång med vävningen. Bara för att konstatera att jag hade för lite av den ena färgen till köksmattan och får ge mig till tåls tills jag får skaffat mera – det är alltid något som sätter käppar i hjulet när man väl sätter igång!
Skön fortsättning på söndagen!
17.7 Trollstigen
Trollstigen var verkligen en hisnade upplevelse! När man blickade upp längs bergssidan och högt, högt däruppe såg bilar slingra sig fram på den branta serpentinvägen med sina 11 hårnålskurvor såg det helt osannolikt ut att man faktiskt skulle kunna ta sig dit upp och det vände sig nästan i magen vid tanken på att dit upp skulle vi också bege oss.
En första glimt av Trollstigen.
Stigfossen dånar nerför berget. En mäktig syn!
Det var nog lite otäckt att börja den branta uppstigningen. Betongräckena längs vägen var i mina ögon i lägsta laget och på vissa ställen var det stenbumlingar som agerade räcke. Hu, inget för nervsvaga eller höjdrädda – och jag kan tillägga att jag tillhör den senare kategorin…
Men vackert var det! Ju högre upp man kom desto mäktigare blev utsikten över dalen.
Vid Stigfoss Brua måste man ju stanna och fota! På bron trängdes turister med kameran i högsta hugg med bilarna.
Den dånande Stigfossen var verkligen en imponerande syn.
Vilka klippformationer! Vattnet stänkte upp ända på bron, på vägbanan och dem som stod där.
Vägen var väldigt smal på sina ställen, och då fick man verkligen hoppas att man inte skulle möta en husbil eller buss…
Där nerifrån hade vi kommit… Och vägen fortsatte upp, upp!
Vart man än såg var det lika vackert och mäktigt. Fast det var rätt otäckt att köra upp längs Trollstigen är det med facit i hand något som jag ändå för allt i världen inte hade velat missa.
På ett ställe fick vi stanna och släppa förbi en buss. Busschauffören gjorde tummen upp och tackade, och trots att vi var lite oroliga för hur den skulle ta sig förbi gick det bra. Men jag hade nog inte velat åka buss längs Trollstigen, och sitta så där högt upp, hu! Längst till höger ser man lite av stenbumlingarna som fungerade som räcke på vissa ställen av vägen.
Man får nästan intrycket att vägen försvinner ut i tomma intet bakom klippan…
Imponerande bergstoppar.
Vi råkade på dessa får som strövade fritt vid sidan av vägen.
Snö! Det kändes nog allt bra konstigt att se snö i mitten av juli.
Fjällstuga uppe på toppen.
Äntligen uppe – vi klarade det!
Den här upplevelsen hade man inte velat vara utan! Lite spänning i livet är alltid bra, och det här var belöningen för den hisnande bilfärden.
Typiskt för Norge, liksom troll i alla de former och varianter… Vi såg dock inte till vare sig älgar eller troll under vår resa.
Från den nybyggda utsiktsplatsen hade man en vidunderlig utsikt över dalen och Trollstigen. Här uppe var det kyligt så man fick plocka fram tröjan, fast många gick runt och huttrade väldigt lättklädda…
Långt, långt där nere slingrar bilarna sig fram i hårnålskurvorna.
Trollstigen i all sin prakt. Otroligt att de kunnat bygga en väg på det här viset! 2011 kommer Trollstigen att bli nationell turistväg. Vägen är stängd vintertid och man förstår verkligen varför – 12% lutning i slingriga hårnålskurvor!
Stenrösen som folk byggt såg man överallt.
Troll av det roligare slaget.
Trollstigen var en av de absoluta höjdpunkterna på resan och kan verkligen rekommenderas. Är man i den här delen av Norge är Trollstigen ett absolut måste! Innan vi åkte vidare åt vi lunch vid Trollstigen Fjellstue. Panerad norsk röding, mums!
Fortsättning följer…
