I lördags var vi ute och vandrade på en mycket fin vandringsled ute i skärgården. Där kom man verkligen naturen nära. Steniga stigar, träsk, vackra vikar och framför allt det brusande havet. Det är sällan man får vandra i en så speciell miljö, till havets brus! Det här var något vi länge hade tänkt göra men inte hunnit med, men nu blev det äntligen av och det är jag glad för. Där vandrar jag gärna fler gånger!
Söderskataträsket, vår första anhalt på vandringen.
Ännu en bild från Söderskataträskets strand.
Ormbunkarnas skira grönska riktigt lyste mellan träden.
Här mötte oss det öppna havet!
Vid denna fina sandstrand fanns en rastplats.
Stenar, stenar, stenar…
Här hade man gärna tagit sig ett dopp om det varit varmare!
Lek med kameran medan färden går vidare…
Riktig trollskog! Mossan ser så mjuk och inbjudande ut att man nästan vill krypa ner i den och vila en stund.
En sandig nyckelpiga stötte vi på.
Här måste jättar ha varit i farten och knäckt träd!
Självlysande grönska mellan trädstammarna.
Det ena trädet är inte det andra likt.
Havet följde vår väg.
Stigen fortsätter uppåt.
På vissa ställen var den minst sagt svårframkomlig!
Det mäktiga havet!
Vid den andra rastplatsen finns en ödestuga där man får övernatta.
Skönt att sitta vid elden och värma sig och vila sina trötta ben medan man blickar ut över havet.
Vad smakar bättre än grillad korv efter flera timmars vandring?
Minttu snusar upp i den väldoftande häggen vid grillplatsen.
Columbus passar på att ta igen sig.
Solen tittade fram igen när vi gjorde oss redo att lämna rastplatsen och fortsätta vandringen.
In i trollskogen igen!
Vattnet var aldrig långt borta.
Den finländska sommaren när den är som allra vackrast. Vår över 3½ timmar långa vandring närmar sig sitt slut. Trötta och belåtna återvänder vi hem.
