Vinterns sista?

Igår kväll var vi ute på den kanske sista sparkturen för den här vintern. Längs grusvägarna gick det någorlunda att sparka, men asfaltvägen är redan bar så där tar man sig inte längre fram med sparken. På isen ska det säkert gå att sparka ännu, om inte snön är alltför mjuk och sörjig. Det känns allt lite smått vemodigt att tänka att det kanske inte blir några fler sparkturer den här vintern, för det är något jag tyckt om – att susa fram på sparken. Vi får i alla fall vara väldigt tacksamma för det fina sparkföret vi haft i vinter, bättre kunde det inte ha varit! Man vet aldrig hur nästa vinter blir…

Den här bilden tog jag en förmiddag förra veckan när de frostiga sparkarna stod och gnistrade så vackert i morgonsolen, nästan självlysande. Nu är det snart dags att fälla ihop dem och sätta undan dem för säsongen. Allt har sin tid.

Söndagsbilden vecka 9

Denna vecka har vi haft sportlov här hos oss, och vi har minsann haft ett riktigt sportlov, jag och min man! Bland annat blev det en 4½ timmar lång sparkfärd på isen tidigare i veckan, perfekt med medhavd matsäck och grillad korv, men inte så perfekt att plumsa hem i snön när det blev mörkt och man inte längre kunde urskilja skoterspåren… Igår gav vi oss åter ut på isen, men den här gången på isen utanför vårt sommarparadis för att äntligen besöka Mässkär som vi så många gånger tänkt göra. Ön som vi ser från vårt sommarparadis men aldrig tidigare besökt. Det är ett väldigt populärt utflyktsmål vintertid när man kan gå dit över isen, och det var verkligen mängder av folk i farten på isen igår. Folk som gick, folk som sparkade, folk som åkte skidor, barnfamiljer med pulkor, snöskotrar, fyrhjulingar och hundar av alla de slag. Dagens söndagsbilder tog jag igår under vår utflykt.

Vädret var verkligen perfekt för en utflykt på isen, och det var många som hade samma mål som vi.

Där borta ligger Mässkär, målet för vår utflykt. Vi har många gånger tänkt åka ut dit med taxibåten sommartid, men det har aldrig blivit av… Antingen har tiden inte räckt till eller så har vädret varit dåligt. Men igår fick vi uppleva ön för första gången i vinterskrud och i strålande solsken.

Små röda sommarstugor ligger tätt, tätt på ön. Det var en speciell känsla att få gå iland på ön efter att i hela mitt liv ha sett den från andra sidan vattnet men aldrig ha satt min fot där.

Än dröjer det en tid innan vattnet kluckar runt bryggan…

Sverige nästa… Där ute ligger öppet hav.

Det gamla lotshuset från 1856.

Efter promenaden över isen smakade det bra med smörgås, varm choklad och plättar med sylt och grädde inne i caféet i den nedlagda lotsstationen. Huset som man alltid sett taket av från sommarparadiset men som numera gömmer sig bakom träden på ön…

Utsikt från lotsstationens terass. Här har man en vidunderlig utsikt sommartid.

Mysiga små stugor som väntar på sommargäster…

Mässkärs båk är från samma tid som det gamla lotshuset på ön. Det var en märklig känsla att stå där bredvid båken och blicka upp på den, som man i alla dessa år sett torna upp sig ovanför trädtopparna på andra sidan vattnet…

Dags att gå tillbaka över isen, fast vi gärna hade stannat där ute längre och gått ut till någon av de andra öarna. Det får bli en annan gång…

Solen fick skaren att glänsa som silver.

Landskapet fick ett nästan overkligt skimmer!

Vi råkade på två killar som snösurfade med slalomskidor och segel – eller vad det nu heter att de gjorde? Kanske någon vet vad rätta namnet på det är? Det var i alla fall spännande att se på när de tog fart och susade fram över isen.

Det blev en minnesvärd utflykt och vi var glada över att ha gjort den. Det lär säkert bli fler gånger! Ute på isen öppnar sig ett helt annat landskap än det man är van vid att se från land och det är riktigt spännande att få vidga sina vyer på detta sätt. Ha en skön söndag!

Söndagsbilden vecka 7

Mina bidrag till Fabrikens söndagsbild idag tog jag igår när vi var ute på en lång promenad på isen i det strålande vackra men ack så kalla vädret. Visserligen var det betydligt varmare än det varit de senaste dagarna, men den isande vinden gjorde ändå att det kändes närmast arktiskt där ute på isen när vi vände hemåt igen. Jag kunde inte låta bli att fascineras av hur snön på isen hade drivat i vågmönster, precis som sanden på havsbotten brukar göra.

Jag kommer ihåg att jag som barn hörde en berättelse, om det sen var min mamma som läste den ur en bok för mig eller det var något jag hörde i radion kommer jag inte ihåg, om en flicka som hette Marina som ritade vågmönstret på havsbottnen med sina tår. Varje gång jag ser det vågformade mönstret i sanden på havsbottnen kommer jag att tänka på denna berättelse om flickan Marina, fast det är så många år sedan jag hörde den… Det är en vacker tanke att det skulle vara en flicka som heter Marina som går där och ritar mönster i sanden med sina tår, jag kan nästan se henne framför mig… Kanske det är hon som ritat mönstret i snön också?

Det var en strålande vacker dag och vi ångrade att vi inte packat med varm choklad och smörgåsar. Det hade varit en helt perfekt dag för en picknick ute på isen! Vi hade egentligen inte tänkt gå så långt, men det gick av bara farten när vi väl kom iväg och det vackra vädret lockade. Hoppas det blir fler lika fina dagar längre fram – då ska definitivt termosen och matsäcken med!

Hoppas ni haft en riktigt skön helg!

Diagnos och spark

I tisdags var provsvaren från veterinären klara och de visade på förhöjda levervärden. Så högst antagligen var det det som orsakade Minttus krampanfall i fredags. Skönt att få en diagnos, och förhoppningsvis också bot. Vilket i det här fallet betyder antingen svindyrt specialfoder, lika svindyrt näringstillskott eller hemlagad hundmat för leversjuk hund. Suck… Kostnaden för dyrt specialfoder hade vi gärna sluppit just nu, känns som en betungande extra utgift – men måste man så måste man… Man kan verkligen förstå att det finns folk som helt enkelt inte har råd med specialkosten åt sina sjuka djur, det är hutlöst vilka priser de tar för sånt! Det finns alltså möjlighet att själv laga hundmat som passar till en leversjuk hund, vi fick rådet att söka på nätet men att hitta något vettigt visade sig vara stört omöjligt. Till våra stora lättnad var det någon vid veterinärkliniken som hade recept på hemlagad hundmat som min man fick med sig igår när han hämtade hem en dyr säck med specialfoder. Så vi har tänkt oss en kombinerad diet på det köpta fodret och hemlagad hundmat. Eftersom det är frågan om en så pass stor hund som en golden retriever går det åt en hel del mat, och därför skulle det nog bli övermäktigt att bara köra på hemlagad mat – såna mängder skulle inte få plats i vårt redan proppfulla kylskåp. Om 3 månader blir det nya blodprov för att se om levervärdena förbättrats. I vissa fall kan det vara frågan om något tillfälligt som går över, medan andra får äta specialfoder resten av livet. Den hårdaste biten kommer nog att bli för Minttu att sluta med sina älskade tuggben, som inte är bra vid leversjukdom. Det blir morötter att tugga på i fortsättningen! Vi får hoppas det inte blir några fler krampanfall nu i alla fall, för det var sannerligen otäckt. En tid innan ett krampanfall kan hunden också börja bete sig konstigt och få diverse tvångsbeteenden, vilket vi faktiskt lade märke till veckorna innan anfallet. Hon struntade t ex i kommandon och förbud, och reagerade konstigt och blev helt omöjlig vid oväntade eller ovana ljud som t ex när maken skottade snö på taket eller det knäppt i elcentralen vid upprepade strömavbrott. Då visst vi ju inte vad det berodde på, men nu vet vi att hålla koll på sådana tecken och vet att ett krampanfall kan vara i antågande.

Nu över till något betydligt trevligare, nämligen min nya spark! Den snälla jultomten hade lämnat bidrag till sådana åt oss båda under granen, och därför beställde jag hem denna på nätet förra månaden. Den storlek jag skulle ha på sparken visade sig nämligen omöjlig att få tag på i någon av affärerna som sålde sparkar, så därför fick jag beställa en själv på nätet istället – vilken tur att det mesta går att beställa på nätet idag! Och eftersom jag tycker om att skilja ur i mängden och vill göra saker och ting på mitt sätt tog jag inte en traditionell röd eller blå utan en svart! Den är jag garanterat ensam om att ha, ingen kan ta fel!

Det har sedan jag fick hem sparken blivit en hel del avkopplande sparkturer, för det har verkligen varit perfekt sparkföre på sistone. Eftersom jag inte hade stått på en spark på år och dag hade jag nästan hunnit glömma hur roligt det faktiskt är att sparka! Visserligen är det rätt tungt när man är ovan, men man vänjer sig. Jag ser också fram emot att en solig helg packa ner varm choklad, smörgåsar och grillkorv tillsammans med det nya fårskinnet jag köpte från Ikea i lördags och ge mig ut på långfärd med sparkarna tillsammans med man och hundar. Kan det bli bättre än så?

Winter wonderland?

Oj vad mycket snö vi fått den senaste tiden! Efter det senaste snöfallet i förrgår, när det kom bortåt 40 cm på en natt, känns det nästan som att befinna sig i en bomullsvärld. Bara det är bomullen är våt och kall…

Detta snölandskap mötte mig utanför dörren när jag vågade mig på att kika ut.

Våra sparkar ser inte ut att ha rört sig på lääänge…

Stora snöhögar överallt, och ännu större skulle de bli när gården blev skottad… Jag skottade bort det värsta framför trappan och när manken kom hem hjälptes vi åt med resten. Som vi fick skotta i skenet av billyktorna för att överhuvudtaget se något, eftersom det blev strömavbrott och det varade i över 3 timmar. Det hann börja kännas rätt ruggigt i huset på den tiden eftersom vi har elvärme, och spisen är inte så värst effektiv heller… Det blev 3 strömavbrott till igår, ett på natten och två på dagen, och nu igen i förmiddags. Som tur var inte så långvariga då. Men nog ställer den här snön till det!

Träden dignar under tyngden av snön…

Tallkvistarna ser nästan ut som stora luddiga tassar.

Lönnen på baksidan av huset ser ut som om den har bomull på grenarna. Den ser rätt lustig ut när jag tittar ut på den från biblioteket där jag sitter framför datorn. Hacke Hackspett sitter i trädet och låter sig väl smaka av fågelmaten.

Trädgården i vinterskrud. Visst är det fint med snön i träd och buskar!

Så här önskar jag att vintern skulle se ut hela tiden, men den där biten med snöskottning räcker nu!

Ja, brist på snö har vi inte! Min man mätte att det var hela 70 cm ute på gräsmattan. Så nu behöver vi inte mer snö på ett bra tag, men det lär väl bara vara önsketänkande eftersom väderleksprognosen hotar med mera snö redan till natten… Få se om vi blir totalt insnöade då!

Trevlig helg!

Från knopp till blomma

Den här gången lyckades jag tajma in min röda amaryllis så den blommade precis till jul.

Det var intressant att följa dag för dag hur knoppen började slå ut.

För var dag som gick blev vecklade knoppen ut sig mer och mer… Den liknade nästan en tulpan som höll på att slå ut.

Det är ett riktigt naturens under, även om det sker hemma i ens eget köksfönster, att se när knopparna slår ut och utvecklas till en vacker blomma.

Från början är det bara en stor grön knopp som man bara kan gissa sig till vad det ska bli av, ju mer knoppen slår ut desto mer ser man vad det ska bli för något.

Till sist blir det en stor ståtlig blomma som lyser upp i vintermörkret.

Det här gör det mödan värt att spara amaryllisen från år till år och vårda den ömt, för att sedan belönas med denna blomsterprakt. Fast växten kan kännas stor och skräpig under resten av året och tar upp plats så är det ändå en speciell känsla när amaryllisen blommar om år efter år. Nu har den blommat ut och det är dags att flytta bort den från köksfönstret för den här gången. Jag har en amaryllis till men den var betydligt senare i starten, så det kommer ännu att dröja ett tag innan den blommar. Men vad gör det att den inte blommade till jul, det är lika roligt att få njuta av den i ett senare skede också! Då kan det behövas något som piggar upp i fönstret, när alla juldekorationer är undanplockade och det ser kalt och tomt ut.

Gott nytt år 2011!

Jag vill börja med att önska er alla ett riktigt gott nytt år 2011! Må det nya året föra med sig många nya erfarenheter och fina upplevelser, och bli ännu bättre än det gamla året!

Julen gick i förkylningarnas tecken för oss, först blev min man dunderförkyld just före jul, och i juldagarna var det min tur att drabbas. Som tur var inte lika hårt den här gången, men ändå tillräckligt för att se alla planer på långa sköna promenader och skridskoturer flyga sin kos vilket naturligtvis var en stor besvikelse. Det var fjärde gången i rad som jag var förkyld så nu tycker jag minsann det får räcka!!! Idag var första gången jag vågade mig ut på promenad och det var riktigt skönt och avkopplande.

Nyårsafton firade vi här hemma, först med gäster tidigare på kvällen och sedan med god middag på tumanhand och bastu. Det kändes lite speciellt att bada bastu just igår, eftersom det då var exakt ett år sen vi invigde vår bastu på nyårsafton 2009. Vid tolvslaget gick vi ut för att titta på raketerna, dessvärre syntes inte så mycket raketer härifrån fast man såg på himlen att det blixtrade som om ett åskväder drog förbi.

Nu ska vi om en stund bege oss in till stan för att gå på bio och se den nya Narnia-filmen. Och trycka i oss en hel mängd med popcorn och godis, som om man inte fått i sig tillräckligt med godsaker redan under julen… Oj oj, det lär nog få bli en hel del långa promenader bara jag blir av med min förkylning helt!

Stämningsfullt med alla lyktor tända. Vi fick en verkligt fin jul även denna gång, och så hoppas jag vintern kommer att fortsätta! Lite varmare än vad det varit får det dock gärna bli, idag var det riktigt skönt att gå ut när termometern visade på “bara” –7 grader.

Ha en riktigt fin början på det nya året! Allt gott önskar jag er!

Söndagsbilden

 

Dagens söndagsbilder bjuder på isrosor på ett frostigt vindsfönster. Solen som lyste på den frostiga rutan gav ett vackert och stämningsfullt sken.

Kylan håller oss återigen i sitt grepp, termometern visar på –15 och det är den 4:de advent. Bara några dagar kvar till jul och fortfarande återstår mycket att göra innan julen får komma på allvar.

Jag önskar er alla en fin söndag, och glöm inte att stanna upp emellanåt i julförberedelserna och njut och ta hand om varandra!

Söndagsbilden

 

Denna veckas bidrag till Fabrikens söndagsbild togs i måndags, på självständighetsdagen, hemma hos min mamma. Lade märke till hur frosten gjort den röda stallväggen alldeles vitflammig på ett sätt jag inte sett förrut, och när man kom närmare var det riktigt fascinerande att se de vita frostflagorna som satt fast på väggen.

Man upphör aldrig att förundras över vad naturen kan!

 

Som små konstverk sitter de där, de tusentals frostflagorna. Tätt, tätt. Som om någon strött strössel på väggen. Vinterströssel!

Söndagsbilden

Dagens söndagsbilder tog jag i början av veckan  när jag i sällskap av en bångstyrig hund gick ut för att fota i det mycket kalla vädret. Hunden ville inte alls stå stilla när jag stannade och fotade och jag höll på att frysa händerna av mig, vilket inte var så konstigt eftersom termometern visade –18. Men det var det värt!

Trots kölden visade sig vintern från sin allra vackraste sida den dagen. Solen svepte in världen i ett sagolikt vackert guldskimrande ljus som nästan fick en att tappa andan av förundran. Så vackert att det inte gick att se sig mätt. En sådan där dag som får hjärtat att ta ett extra litet skutt i hjärtat av glädje.

Så här önskar jag att det ska se ut på jul! Vackra frostiga träd och ett landskap insvept i guld.

Med dessa bilder vill jag önska er alla en riktigt fin söndag och alla finländare som läser min blogg en fin självständighetsdag imorgon!