Mera saxat… och så en luden matgäst

Jag blev så tagen av det här med urklippskonst att jag saxade till ett kort till gårdagens födelsedagsbarn också, en glad kille som fyllde 6 år.

Det är en rolig utmaning att hitta de rätta bokstäverna, och så kan man hitta hela ord och meningar man kan använda sig av också. Möjligheterna är oändliga!

I tisdags när jag satt vid datorn råkade jag få se en ekorre som klättrade upp i fågelbordet där den med god aptit åt av fågelmaten. Den satt där en god stund och det var roligt att iaktta hur småfåglarna flög omkring runt fågelbordet och inte vågade sig dit när ekorren satt där. Det var antagligen samma ekorre som jag såg tidigare i vintras och också då fångade med kameran genom fönstret.

Jag lyckades fånga den i språnget nedanför fågelbordet, innan den med sin långa ludna svans kilade iväg över gräsmattan. Visst är ekorrar söta!

Vår Norgeresa del 5

17.7 Isfjorden – Åndalsnes – Trollveggen

I den här campingstugan tillbringade vi natten på Isfjordens feriesenter. Inget lyxboende, men rymlig och helt OK för en natt. Och alla tider bättre än tält!

Bergslandskapet omgav campingen.

Efter att vi ätit frukost och städat stugan for vi in till Åndalsnes, en trevlig liten stad.

Åndalsnes ligger vid älven Raumas utlopp i Romdalsfjorden och är omgiven av vilda fjäll.

Vi gick runt lite i staden, handlade det som behövdes i matväg och köpte lite souvenirer. Reseminnen måste man ju alltid ha! Och vykort ska naturligtvis också skickas.

Trevligt bostadsområde i Åndalsnes. Utsikten kan de då inte klaga på!

Nästa anhalt på vägen var den berömda Trollveggen. Termometern på skylten visade på +27 grader, det här var en av de varmaste dagarna på resan. Riktigt skönt med ordentlig sommarvärme!

Trollveggen var verkligen en mäktig syn! Trolltindane är 1797 m hög med en 1000 m lodrät vägg, Trollveggen, rakt ner mot dalen, och är ett populärt ställe för bergsklättrare. Trollveggen är Europas högsta lodräta bergsvägg. Skulle du våga dig uppför klippan? Inte jag i alla fall, man kände sig verkligen liten där man stod!

Man kan inte annat än häpna över ännu ett av naturens under! Trolltindane skildras i myter och sägner som ett brudfölje av troll. Tittar man riktigt noga tycker man sig nästan se trollen…

Klippformationen till vänster tycker jag precis liknar en kloförsedd fot!

På parkeringen fångade kameran denna fina gamla bil. Men jag vet inte om jag själv skulle vilja köra runt i en sån på de slingriga bergsvägarna!

Färden går vidare…

De här husen påminde mycket om New England.

Varningsskylt av det lite ovanligare slaget! Utomlands kan man verkligen hitta skyltar av alla de slag…

På väg mot Trollstigen stannade vi till vid denna sagolikt vackra fors. Vattnet var fantastiskt klart och när man stod på bron över forsen kunde man riktigt känna hur den isande kylan från vattnet  uppifrån fjällen slog emot en.

Den mäktiga forsen brusar fram. Den här vackra platsen påminde mycket om en av de vackraste platser jag någonsin varit på, nämligen Plitvice nationalpark i Kroatien. Där var naturen också sagolikt vacker, det turkosa vattnet så klart. När man får uppleva sådana platser på jorden gömmer man minnet långt, långt in i hjärtat…

Vår Norgeresa del 3

Ni har säkert väntat på fortsättningen på min reseberättelse och här kommer den äntligen.

16.7 Molde – Atlanterhavsveien – Atlanterhavstunnelen

Jag vaknade kl halv 7 på morgonen till en vackert solbelyst fjällvy, och kunde naturligtvis inte låta bli att gå ut och fota lite.

Tidig morgon på Kviltorp camping.

Denna vackra vy mötte mig på andra sidan fjorden denna tidiga morgon.

Lite senare på morgonen gör sig ett Norwegianplan redo att lyfta på den närliggande flygplatsen.

Det var nästan synd att lämna vår lilla mysiga campingstuga, där hade vi gärna stannat längre. Tyvärr var inte standarden lika hög på alla ställen vi bodde på, så vi blev lite bortskämda på Kviltorp camping. Men vi fick ta det som kom i vår väg och vara nöjda med det.

Efter att vi lämnat campingen for vi in till Molde. Här är vi på väg upp till utsiktsplatsen på Varden.

Det berömda Molde-panoramat mötte oss uppe på Varden, 407 m över havet. En vidunderlig utsikt över fjällvärlden! Klara dagar kan man härifrån se hela 222 snöklädda bergstoppar. Det var verkligen en mäktig syn.

Tänk att det finns såna här platser! Man kunde inte se sig mätt på utsikten.

Det fanns många fina vandringsleder där runtomkring och det verkade vara mycket folk som var ute och vandrade denna soliga och varma dag. Vi hade gärna gett oss ut och vandrat vi också, om vi hade haft mer tid på oss. Tyvärr räckte inte tiden till denna gång. Kanske nästa gång…

Ett stort stenröse reste sig mot himlen högst upp på klippan. Dessa stenröse såg man överallt i bergen, dock i mindre format än detta.

Vattenfall såg man också lite varstans.

Därefter åkte vi ner till Molde som är en fin liten stad. Där fanns det många fina hus och trädgårdar. Molde kallas Rosornas stad och på många håll såg man prunkande rosor i trädgårdarna vi gick förbi.

Dessa charmiga gamla hus fanns intill museiområdet i Molde.

Också dessa hus hörde till museiområdet. Mysigt med de gräsklädda taken, något som är väldigt norskt!

Såna mysiga hus det fanns i Molde! Något jag reagerade på i den här delen av Norge var också att många hus hade lite av New England över sig.

Villan Chateauet i nybarockstil från 1918.

Så här skulle man inte ha något emot att bo!

Väldoftande rosor i Rosornas stad Molde.

Molde domkyrka.

Tänk om man fick bo så här…

…eller så här!

Vilken lustig gran! Hade aldrig sett såna tidigare.

Så var det dags att lämna Molde och köra ut på landet igen.

Vårt nästa mål på resan var Atlanterhavsveien, som 2005 utsågs till Århundradets byggnadsverk i Norge. År 2006 utsågs vägen dessutom till världens mest sevärda bilväg. Vägen går från Vevang till Kårvåg och är 8,72 km lång.

Häpnadsväckande hur havet format klipporna genom tiderna.

Vindpinade klippor ut mot Atlanten.

Här rullar Atlantens vågor in. Man kan förstå att många kommer hit för att uppleva Atlanterhavsveien när höststormarna ryter. Visst vore det mäktigt att uppleva, men jag tror nog man skulle känna sig lite väl utsatt när vågorna piskar över vägbanan…

Intressant att se hur vattnet förvränger stenarna på bottnen och får allting att bölja med vågorna.

Campingmat på rastplatsen innan vi ger oss ut på vägen.

Här börjar färden över Atlanterhavsveien.

Broarna förbinder de små samhällena ute på öarna med varandra.

Den här bron ser ut som en riktig berg- och dalbana!

Samma bro från andra sidan. Det ser ut som om vägen försvinner ut i tomma intet!

Imponerande vyer!

Många små kobbar och skär.

Vart man än såg var det lika vackert.

Här ser man “berg- och dalbanebrons” lustiga form. Man undrar hur de kommit på att bygga den på det viset!

Ännu några broar kvar innan vi är tillbaka på fastlandet.

Atlanterhavsveien ligger bakom oss och vi är tillbaka på fastlandet bland klippor och berg.

En fiskebåt kommer tuffande in mot viken. Så utsatta för väder och vind husen ute på klipporna är! Bor man där måste man nog känna sig ganska så liten när vädrets makter visar sig från den sidan…

Här åker vi strax in i den nybyggda Atlanterhavstunnelen som sträcker sig 5,7 km under vattnet från Averöy till Kristiansund. Den öppnades i december 2009 och är ca 250 m djup vilket gör den till en av de djupaste undervattenstunnlarna i världen. Lite otäckt var det allt att köra så långt under vattnet… Också det en riktig upplevelse!

Fortsättning följer…