I tisdags var provsvaren från veterinären klara och de visade på förhöjda levervärden. Så högst antagligen var det det som orsakade Minttus krampanfall i fredags. Skönt att få en diagnos, och förhoppningsvis också bot. Vilket i det här fallet betyder antingen svindyrt specialfoder, lika svindyrt näringstillskott eller hemlagad hundmat för leversjuk hund. Suck… Kostnaden för dyrt specialfoder hade vi gärna sluppit just nu, känns som en betungande extra utgift – men måste man så måste man… Man kan verkligen förstå att det finns folk som helt enkelt inte har råd med specialkosten åt sina sjuka djur, det är hutlöst vilka priser de tar för sånt! Det finns alltså möjlighet att själv laga hundmat som passar till en leversjuk hund, vi fick rådet att söka på nätet men att hitta något vettigt visade sig vara stört omöjligt. Till våra stora lättnad var det någon vid veterinärkliniken som hade recept på hemlagad hundmat som min man fick med sig igår när han hämtade hem en dyr säck med specialfoder. Så vi har tänkt oss en kombinerad diet på det köpta fodret och hemlagad hundmat. Eftersom det är frågan om en så pass stor hund som en golden retriever går det åt en hel del mat, och därför skulle det nog bli övermäktigt att bara köra på hemlagad mat – såna mängder skulle inte få plats i vårt redan proppfulla kylskåp. Om 3 månader blir det nya blodprov för att se om levervärdena förbättrats. I vissa fall kan det vara frågan om något tillfälligt som går över, medan andra får äta specialfoder resten av livet. Den hårdaste biten kommer nog att bli för Minttu att sluta med sina älskade tuggben, som inte är bra vid leversjukdom. Det blir morötter att tugga på i fortsättningen! Vi får hoppas det inte blir några fler krampanfall nu i alla fall, för det var sannerligen otäckt. En tid innan ett krampanfall kan hunden också börja bete sig konstigt och få diverse tvångsbeteenden, vilket vi faktiskt lade märke till veckorna innan anfallet. Hon struntade t ex i kommandon och förbud, och reagerade konstigt och blev helt omöjlig vid oväntade eller ovana ljud som t ex när maken skottade snö på taket eller det knäppt i elcentralen vid upprepade strömavbrott. Då visst vi ju inte vad det berodde på, men nu vet vi att hålla koll på sådana tecken och vet att ett krampanfall kan vara i antågande.
Nu över till något betydligt trevligare, nämligen min nya spark! Den snälla jultomten hade lämnat bidrag till sådana åt oss båda under granen, och därför beställde jag hem denna på nätet förra månaden. Den storlek jag skulle ha på sparken visade sig nämligen omöjlig att få tag på i någon av affärerna som sålde sparkar, så därför fick jag beställa en själv på nätet istället – vilken tur att det mesta går att beställa på nätet idag! Och eftersom jag tycker om att skilja ur i mängden och vill göra saker och ting på mitt sätt tog jag inte en traditionell röd eller blå utan en svart! Den är jag garanterat ensam om att ha, ingen kan ta fel!
Det har sedan jag fick hem sparken blivit en hel del avkopplande sparkturer, för det har verkligen varit perfekt sparkföre på sistone. Eftersom jag inte hade stått på en spark på år och dag hade jag nästan hunnit glömma hur roligt det faktiskt är att sparka! Visserligen är det rätt tungt när man är ovan, men man vänjer sig. Jag ser också fram emot att en solig helg packa ner varm choklad, smörgåsar och grillkorv tillsammans med det nya fårskinnet jag köpte från Ikea i lördags och ge mig ut på långfärd med sparkarna tillsammans med man och hundar. Kan det bli bättre än så?