Midsommaren den kom…

… och midsommaren den gick. Jag brukar alltid lite skämtsamt säga att när midsommaren är förbi är det snart höst… För så känns det, efter midsommar rusar sommaren iväg och det går så fort, så fort så innan  man vet ordet av är den slut. Kan ingen hitta på en extra sommarmånad? Nu går vi igen mot mörkare tider, och det tycker jag känns väldigt vemodigt… Midsommaren blev inte som vi hade tänkt från början, en nyligen reparerad spis gjorde att vi inte kunde sova över i släktens stuga, vårt sommarparadis, eftersom det inte gick att elda ordentligt ännu och det kyliga vädret gjorde därmed en längre stugvistelse omöjlig. Men på lördagen blev det en heldag vid stugan i alla fall, och vädret blev riktigt skapligt så vi kunde sitta där ute och äta på dagen. Vi hann grilla hela 2 ggr under dagen och så gick jag och min man en skön promenad (ja, förutom myggsällskapet då, som förpestade promenaden stundvis) med hundarna. Vi hade gärna gjort en premiärtur för sommaren med kanoten också, men eftersom åskan mullrade i bakgrunden fick vi låta bli.

Lupinerna som jag och min kusin planterade vid stugväggen en gång för många år sen blommade så vackert. Att få blommor att trivas i den sandiga jorden har inte varit det lättaste, men lupinerna har tagit sig fint och passar också så bra in i den gamla miljön.

Bergklinten jag hade med mig från vår egen trädgård för några år sen har också tagit sig fint och börjat blomma. Den räddades undan grävmaskinen när det skulle grävas för dräneringen till bastun. Det blev en riktigt fin kväll, och på vägen från stugan fick vi njuta av en vacker solnedgång. Så det blev en fin midsommar trots allt – hoppas ni hade det också!

Pionstöd

Som jag nämnde tidigare gick jag på en kurs i trädgårdsinredning i våras, där vi vid två kurstillfällen fick prova på att arbeta med olika material som vide, betong, metalltråd, björkris… Jag valde att koncentrera mig på vide eftersom det var något som var helt nytt och obekant för mig. På andra kursdagen, när vi hade en hel lördag på oss, gjorde jag två stycken pionstöd i odlad vide. Det var riktigt roligt och videflätning är något jag gärna skulle syssla mer med.

Jag kom aldrig ihåg att fota pionstöden i färdigt skick innan de sattes på plats i rabatterna… Här är det första stödet jag gjorde, som jag här satt som stöd år pionen Bowl of Beauty. Ni får bortse från ogräset som tyvärr kom med på bild – det är bortrensat nu! ;) Trots att jag tyckte jag gjorde pionstödet ganska stort har jag kunnat konstatera nu när pionen växt till sig ordentligt att det hade fått vara ännu större… Sånt är svårt att veta på förhand.

Jag gjorde ett pionstöd till, lite mindre och av annan modell, och det är nu satt på plats som stöd åt en nyinköpt pion i min vita rabatt. Av videt som blev över gjorde jag sen här hemma ett stort växtstöd som jag ska ha till klätterväxter i en kruka. Det känns alltid lite speciellt med saker som man gjort alldeles själv!

Söndagsbilden vecka 22

Här kommer den sista söndagsbilden innan Fabriken tar sommarlov.

Det här är resultatet av alla de tulpanlökar jag planterade framför tegelmuren min man murade framför bastun i höstas. Ett riktigt tulpanhav i rött och vitt. Så småningom ska det planteras mer växter i rabatten, än så länge finns det bara några mindre spireor som vi också planterade i höstas, förutom tulpanerna. Att hålla bort ogräset med hjälp av täckodling, gräsklipp och på större ytor också tidningspapper under, har visat sig vara alldeles fenomenalt. Det ogräs som sen lyckas leta sig upp är lätt att rycka bort och man slipper stå på knä i rabatterna i timtal och rensa. På så sätt hålls rabatterna relativt ogräsfria och fina tills växterna hunnit växa till sig och sprida sig.

Här är ett urval av tulpanerna. Alla vackra på sitt sätt, och alla så olika. Så roligt det är att nu få se resultatet av alla de lökar jag grävde ner en kylig höstkväll när det började skymma och våren och sommaren kändes väldigt avlägsna. Nu är sommaren här och allt som fattas är den riktiga sommarvärmen. Fast det är ju alltid trevligare när det finns ett + framför de 14 graderna på termometern istället för – som vi så länge hade!

En skön söndag till er och ett riktigt skönt sommarlov till alla fabrikanter! Hoppas ni fortsätter titta in också under sommaren!

Tisdagstema: På trappan

Denna veckas tisdagstema hos Fabriken är på trappan. Sent omsider kommer nu mitt bidrag.

Lite nyplanterade penséer i terrakottakrukor och lyktan jag köpte i vintras pryder entrén. Så mycket mer än så har jag inte hunnit fixa inför sommaren som står inför dörren än, men det kommer så småningom. I något skede under sommaren ska den smala terrassen på framsidan av huset byggas ut och få ett räcke också, så då kommer huset att få ett nytt utseende på köpet. Det är något jag verkligen ser fram emot! En rymlig terrass med ordentligt med utrymme för vår lilla frukostgrupp i solen, blommor och annat piff.

Violampeln som hänger ovanför frukostgruppen har jag vunnit på lotteri. Såna vinster blir man extra glad åt! Nu önskar jag god natt och hoppas ni haft en fin dag!

Tisdagstema: Favoritblomma/växt

Fabrikens tema idag, favoritblomma/växt, visade sig vara ett svårt tema. Av den enkla anledningen att jag har så många favoriter inom växtriket, så att välja ut bara några få var näst intill omöjligt… Men jag gör ett försök.

Bland krukväxterna är det nog de här som är mina favoriter. Flaskliljan, som jag för snart 13 år sedan köpte i Jyväskylä när jag var och hälsade på en brevvän, följde med mig hem på tåget och har växt till sig genom åren. När jag köpte den var den liten. Jag gillar att bladen liksom lockar sig i ändarna. Den andra favoriten är ett paradisträd. Jag fick en gång överta gammalt och ganska stort exemplar av en äldre släkting när hon flyttade till åldringshemmet, men oturligt nog föll växten i golvet några år senare och gick sönder vilket var väldigt ledsamt. Sen har vi den blommande streptocarpusen eller kornettblomman. Jag blev bekant med de här blommorna under ett besök i England och tyckte de var väldigt fina. Jag har nu två stycken här hemma, men den andra lever tyvärr en mycket tynande tillvaro och jag vet inte om den kommer att klara sig. Den lila lever i alla fall och mår bra och blommar snällt i vardagsrumsfönstret. Och så har vi lyktrankan, som jag tycker om för de hjärtformade silvriga bladen.

I köksfönstret står en orkidé som betyder väldigt mycket för mig. Den fick jag nämligen på min födelsedag av pappa för 4 år sen, det sista året han levde. Att det då skulle vara den sista födelsedagen han firade tillsammans med mig kunde ingen ana… Jag blev nästan förskräckt när jag fick just en orkidé, och tänkte att hur ska jag lyckas hålla liv i den… Den följde med mig när jag flyttade hit, och döm om min stora förvåning när den året efter började blomma igen! Det kändes väldigt speciellt, som en hälsning från pappa… Det tänker jag varje gång den blommar. Den står i vårt köksfönster och blommar snällt gång på gång. Det här är första gången den får en andra blomstängel, och den första knoppen på den har precis slagit ut. Precis lagom till min födelsedag på fredag!

När vi sen kommer ut i trädgården har jag flera favoriter även där. Schersminen är en stor favorit, som jag också förälskade mig i under ett Englandsbesök. Det fanns schersminer i flera av de trädgårdar jag och min vän besökte och jag kunde inte motstå den ljuvliga doften. En sån skulle jag ha själv! På den tiden hade jag ingen egen trädgård, men 2 st buskar inhandlades till mina föräldrars trädgård. Nu har jag också en egen schersmin, som vi planterade så sent som ifjol. Vi hade en tidigare också, det var en av de första växterna vi köpte till vår trädgård sen jag träffat min man. Men den busken trivdes inte så bra där den stod och fick dessutom flyttas när vi skulle bygga växthuset förra våren. Den grävdes tillfälligt ner på annan plats, men eftersom den var rätt skruttig så köpte vi för säkerhets skull en ny. Förhoppningsvis får vi snart njuta av den underbara doften från en blommande schersmin här i vår trädgård!

Den blå bergvallmon är en annan stor favorit. Den blå färgen är helt fantastisk, och det här är en skönhet jag är stolt över att ha i min trädgård. Jag hade försökt mig på att så frön av blå bergvallmo med dåligt resultat, och blev eld och lågor när jag kom över en planta på en trädgårdsmässa för några år sen. Äntligen, äntligen hade jag en egen! Den blommade till och med, men förra året dog den till min stora sorg. Hittade en ny i en plantskola och den lever ännu, trots att den är liten ännu. Men jag hoppas den tar sig och börjar trivas! Nu i vår köpte jag en lila bergvallmo på trädgårdsmässa, och det ska bli väldigt spännande att se vad det blir av den!

Sen har vi stjärnflockan, som jag tycker är så fin med sin rosa färg. Det är något så sprött och ljuvt över blomman.

Sist men inte minst, svart stockros. Jag tycker den är helt fantastisk med sin mörka, nästan svarta färg! Första gången jag såg svarta stockrosor var i Botaniska trädgården i Zürich och jag blev helt fascinerad. Naturligtvis måste jag ha en sån, och till min stora lycka hade en bekant till min mamma just sådana i sin trädgård. Sen dess har de varit en stående favorit, som även den finns här i min egen trädgård numera.

Det här var några av mina favoriter, både bland krukväxter och trädgårdsväxter. Bilderna på krukväxterna var mina egna, men bilderna på de andra växterna har jag lånat från nätet eftersom jag inte hade tid att söka i arkivet efter egna bilder och inte heller har egna bilder på alla växterna.

Hoppas ni haft en fin vårtisdag!

Sol ute men jag inne

Jag är fortfarande så där förkylningsluddig i huvudet. Solen skiner så vackert där ute men jag får hålla mig inomhus och försöka kurera mig så gott det går. Igår kväll var jag på kurs där vi tillverkade inredning till trädgården, av material som vide, björkris, metalltråd och betong. Jag började på ett klätterstöd till blommor av vide men hann inte få det färdigt för vips så var kurskvällen slut. Det var rätt kyligt i salen där vi höll till och dessutom satt vi på det kalla golvet och jobbade, vilket min förkylning inte tyckte om… Så jag får vänta tills jag känner mig bättre innan jag kan vara där ute och göra färdigt mitt blomstöd. Det blir ett kurstillfälle till, en lördag i maj, och då ska jag göra pionstöd. Det ska bli intressant!

Krokusarna blommade så vackert hemma hos mamma i påskhelgen. Dem har jag planterat en gång i tiden… Det var där hemma i trädgården som mitt trädgårdsintresse vaknade. Och drömmen om att en gång få en alldeles egen trädgård föddes… Nu har jag det – vilken lycka!

Vilken fin kontrast mellan det lila och det gula.

På hemvägen i söndags stannade vi till och beundrade solnedgången som färgade himlen och landskapet rosa. Det är något magiskt med just solnedgångar. Jag kan aldrig få nog av dem!

Det var verkligen en vacker kväll!

Mysteriet är löst!

Nu är mysteriet löst. Jag undrade ju över vad det var för något som kom upp ur jorden intill vår uteplats förra veckan. Mina trädgårdsanteckningar avslöjade nämligen inte vad det var för något som jag hade planterat där i höstas. Eller ja, jag hade visst skrivit upp vilka lökar jag planterat, men inte exakt var, och att komma ihåg det i efterhand när man påtat ner ett stort antal är inte det lättaste… Nu vet jag svaret!

Knopparna blev allt mer mörklila ju större de blev, och det var spännande att följa med när den första skulle slå ut.

Det var en snöiris av sorten “George” som sträckte sig mot ljuset! Riktigt vacker med sin teckning i gult och vitt. Mysteriet löst!

I fredags hade vi ännu några snöfläckar kvar på framsidan av gården, nu är de ett minne blott. Skönt! Nu dröjer det förhoppningsvis länge till nästa gång man står i snön.

Ha en fin och solig annandag påsk!

Nu börjar det!

Våren har kommit till trädgården på allvar nu och det växer så det knakar. Varje gång man går ut har det hänt något nytt: fler och fler lökar som tittar upp ur jorden, perenner som sakta vaknar till liv igen, träd och buskar som får små, små knoppar, fläckarna med kvarvarande snö som blir allt mindre för att till slut försvinna helt. Fågelholken har fått invånare och över viken skränar måsar och svanar.

Tulpanerna utanför fönstret där jag sitter och bloggar var de första som tittade upp ur jorden. Vad fint det kommer att bli sen när de blommar att titta ut genom fönstret på dem! Där kommer de att blomma i olika rosa nyanser.

Vilken rolig form tulpanbladen har när man tittar på dem från den här vinkeln! De påminner om en grön glasvas min mamma har, som har funnits med så länge jag minns. Formen ser nästan lite ut som en kalla, tycker jag.

De ulliga lammöronen med sin silvergrå “päls” lyser i solskenet. Lammöron hör till mina favoriter, just för att de är så mjuka och lena att känna på. De milda rosa blommorna passar så bra till det ulliga grå bladverket.

Backtimjan med sina små blad som fått komma fram under vintertäckningen med granris. Vid uteplatsen en rad med lökväxter som sett dagens ljus – måste erkänna att jag inte är riktigt säker på vad det är för något. Jag minns inte exakt var jag grävde ner vad vid uteplatsen i höstas och mina trädgårdsanteckningar var lite luddiga på just den punkten… Så jag får vänta och se vad det blir, det får bli en spännande överraskning sen när de börjar blomma!

Till sist ett mindre trevligt vårtecken, nämligen att vi återigen drabbats av tjälskador på gårdsplanen. Intill förrådet är det som allra värst, som man kan se här på bilden. Det värsta är att tjälen de senaste vintrarna förstört golvet inne i förrådet, pga att den ursprungliga ägaren som en gång i tiden byggde förrådet slarvat med grunden. Och nu är det vi som får lida för det. Förrådet börjar verkligen vara i bedrövligt skick till följd av dessa tjälskador och förhoppningsvis hålls det ihop tills vi kan bygga vårt nya fina förråd som vi drömmer om…

En solig torsdag

Idag skiner solen och jag ska strax gå ut och hänga tvätt för första gången i år. Det är så härligt att äntligen kunna torka tvätten utomhus igen, inget går upp emot doften av tvätt som hängt ute i solen! Igår var jag på min första cykeltur för i år också, det är mycket som händer och sker nu. Efter vägförbättringen här i byn förra sommaren och hösten är grusvägarna i så mycket bättre skick nu i vår, tidigare har de varit en enda eländig sörja. Nu är de redan torra och fina, hurra! Fortfarande finns det en hel del snö kvar på sina ställen, men för varje dag som går minskar snömängden. Det som står på dagens agenda är att baka lite och sen städa inför helgens inredningsparty. Ikväll blir det kalas, det tredje redan den här månaden – det är många kalas just nu!

Ha en trevlig torsdag och hoppas solen finns hos er också!

Grattis!

Idag vill jag skicka en varm hälsning till min mamma som fyller år. Grattis och ha en fin dag!

Söndagsbilden vecka 13

Söndagsbilden idag blir en vackert blommande narciss som bådar om att våren är här och att det snart är påsk. Än dröjer det ett tag innan vi har blommande narcisser ute i trädgården, men nu känns det som om det är inom räckhåll. I morse när vi vakande fullkomligt vräkte regnet ner och mera regn har vi fått under dagen och kvällen. Isen på viken är vattentäckt på många ställen och vägarna är både hala och slaskiga. Våren är definitivt här nu, äntligen, efter en lång, kall och snörik vinter. Nu väntar våren och sommaren – och den ligger som en tom sida, en blank kanvas, framför mig, och väntar på att fyllas… Med vad vet jag inte. Det är nästan en lite skrämmande tanke…

Hoppas ni haft en skön helg! Helgerna går alltid så fort, kunde de inte vara dubbelt längre?

Söndagsbilden vecka 11

Idag är det vårdagjämning och söndagsbilden bjuder på en liten vårfläkt i form av denna ranunkel. Den hoppas jag kunna plantera ut i trädgården till sommaren för att få njuta av blomningen kommande år. Man kan inte annat än förundras över den perfekta formen, den krispigt vita färgen med ett stänk av grönt mot mitten och de många, många kronbladen som sitter tätt, tätt, tätt… Naturen är den skickligaste konstnären av alla!

Solig söndag till alla som tittar in!

Söndagsbilden vecka 5

 

Idag blir mitt bidrag till söndagsbilden en bukett tulpaner som står på köksbordet. Tulpaner är något som verkligen piggar upp den här tiden på året, och blir man dessutom överraskad med en bukett av sin andra hälft en vanlig vardag ger det extra guldkant på tillvaron! Något som verkligen kan behövas eftersom det varit ett par väldigt omtumlande dagar.

Tidigt, tidigt i fredags hände något väldigt, väldigt obehagligt. Jag hade legat vaken ett tag och precis gått ut till badrummet när jag hörde att det var något som föll. Min första tanke var att en av hundarna hade råkat välta torkställningen med tvätt, eller att maken vaknat, stigit upp och råkat välta omkull något. Men eftersom tvättställningen inte stod där ljudet kom ifrån stämde det inte, så jag gick tillbaka till sovrummet och där låg Minttu, vår golden retriever, på tröskeln och fick precis ett riktigt otäckt krampanfall. Maken vakande och rusade förskräckt upp ur sängen, och vi stod båda där helt handfallna. Det fanns ju inget vi kunde göra, och det kom för oss båda två att tänk om hon dör, här och nu, mitt framför ögonen på oss. När en så pass stor hund får ett krampanfall är det verkligen obehagligt kan jag tala om! Anfallet varade åtminstone ett par minuter innan det till slut släppte. När maken sen skulle gå dit för att torka bort fradgan ur ansiktet på henne kände Minttu inte igen honom, utan började morra och skälla vilket också var obehagligt, eftersom hon i vanliga fall är världens snällaste. Hon kissade också på sig och var inte alls medveten om vad som pågick runtomkring henne. Det dröjde en bra stund innan hon blev sig själv igen, och hon var orolig och flåsig länge efteråt innan hon lugnade ner sig. Det blev veterinärbesök på eftermiddagen och det togs olika blodprov. Veterinären trodde inte det var vanlig epilepsi trots att anfallet varit epilepsilikande, eftersom hundar vanligen får det i betydligt yngre ålder – Minttu är 7½. Det kan vara allt från dåliga levervärden som orsakade krampanfallet till en hjärnskada, det är bara att vänta tills provsvaren är klara i början av veckan och se vad de visar. Sen får vi ta ställning till behandling eller ytterligare åtgärder, och veterinären skrev ut kramplösande medicin att ge ifall det blir fler anfall. Vissa hundar får återkommande anfall t o m varje dag, medan andra får bara ett enda anfall och sen aldrig mer. Det är olika från fall till fall. Det värsta är att dessa anfall kan medföra agressivitet, både strax innan ett anfall och sen när hunden vaknar efter anfallet, och i värsta fall kan detta leda till att hunden måste avlivas. Blotta tanken på det är fruktansvärd, båda att tänka sig att en så snäll hund kan bli oberäknelig och agressiv, och att bli tvungen att fatta ett beslut om avlivning… Nej, det vill man inte tänka på. Men så är livet, när man minst anar det får man en spark av livet. Nu kan vi inte göra annat än att följa med situationen och hoppas på det bästa. Det har inte blivit några fler anfall och hunden mår bra än så länge.

Igår blev det oväntat en liten resa. På torsdagskvällen ringde Alegni mig och frågade om jag ville följa med på en bussresa till Ikea i Tammerfors på lördagen. Naturligtvis kunde jag ju inte motstå erbjudandet, ett Ikea-besök lockar alltid! Efter det som hände på fredagsmorgonen tvekade jag till om jag kunde följa med, men eftersom Minttu var OK och veterinärbesöket gick bra, och det inte heller blev några fler anfall, så kom vi fram till att jag skulle åka som planerat. Och det beslutet behövde jag inte heller ångra, för det hade inte varit några som helst problem med hunden här hemma och jag och Alegni fick en rolig shoppingdag. Det var bara skönt att komma bort lite och få annat att tänka på istället. Och eftersom det var en del saker jag hursomhelst behövde från Ikea kom resan på precis rätt tid. Trötta och belåtna steg vi av bussen vid halv elvasnåret igår kväll.Idag har jag fått ta itu med att packa upp det jag köpt, det känns alltid nästan som julafton att packa upp kassarna och se vad det är som följt med hem från den blågula affären.

Trots att jag gärna legat kvar lite längre i sängen i morse, trött efter resan, fick jag masa mig upp och göra mig i ordning för söndagspromenad. Jag har nämligen hängt på ett gäng glada damer i varierande åldrar härifrån byn som brukar samlas och gå ut på promenad på söndagsförmiddagarna. Det var andra gången jag följde med nu och man hinner ventilera både det ena och det andra längs vägen. Riktigt roligt är det att komma sig ut på det sättet, och dessutom ett bra sätt för mig som ändå är relativt nyinflyttad i byn att bekanta mig närmare med några av dem som bor här. Med detta vill jag önska er alla en skön söndagskväll! Må så gott!

Från knopp till blomma

Den här gången lyckades jag tajma in min röda amaryllis så den blommade precis till jul.

Det var intressant att följa dag för dag hur knoppen började slå ut.

För var dag som gick blev vecklade knoppen ut sig mer och mer… Den liknade nästan en tulpan som höll på att slå ut.

Det är ett riktigt naturens under, även om det sker hemma i ens eget köksfönster, att se när knopparna slår ut och utvecklas till en vacker blomma.

Från början är det bara en stor grön knopp som man bara kan gissa sig till vad det ska bli av, ju mer knoppen slår ut desto mer ser man vad det ska bli för något.

Till sist blir det en stor ståtlig blomma som lyser upp i vintermörkret.

Det här gör det mödan värt att spara amaryllisen från år till år och vårda den ömt, för att sedan belönas med denna blomsterprakt. Fast växten kan kännas stor och skräpig under resten av året och tar upp plats så är det ändå en speciell känsla när amaryllisen blommar om år efter år. Nu har den blommat ut och det är dags att flytta bort den från köksfönstret för den här gången. Jag har en amaryllis till men den var betydligt senare i starten, så det kommer ännu att dröja ett tag innan den blommar. Men vad gör det att den inte blommade till jul, det är lika roligt att få njuta av den i ett senare skede också! Då kan det behövas något som piggar upp i fönstret, när alla juldekorationer är undanplockade och det ser kalt och tomt ut.

Söndagsbilden

Mitt bidrag till Fabrikens söndagsbild denna vecka blir på denna söta Sedum spathulifolium ‘Cape Blanco’.

Jag gillar de knubbiga små silvriga bladen, det krispigt gråvita blir en fin kontrast i trädgården. Denna finns i det ena av våra två stenpartier.Växter behöver inte vara stora och pampiga för att vara vackra, låga mer anspråkslösa växter kan också vara hur fina som helst när man går ner i deras nivå och studerar dem i detalj.

Ha en fin septembersöndag!

Den bästa tiden

 

Den bästa tiden på året är nu. Det är andlöst vackert med den ljusgröna grönskan, försommarblommor som blommar och alla dofter som ger en försmak av sommar. Hela sommaren ligger framför en, som ett oskrivet kapitel som väntar på att fyllas av ljusa, ljuva minnen och upplevelser. Just den här tiden av förväntan, när alla sommarens under ligger precis framför fötterna på en, är den jag älskar allra mest. Som att suga på en ljuv karamell. En karamell man aldrig vill ska ta slut!

En bit av försommar, ett fång med häggkvistar, tog jag in tidigare i veckan. Så gott de luktade! Tyvärr förde de även med sig oönskade gäster i form av småkryp, så de blev inte alltför långvariga här inne. Istället får jag njuta av den bedövande doften där ute, åh så gott det luktar nu när häggarna står i full blom! Den doften blandad med doften av nyklippt gräs som svävade över landskapet följde oss på vår cykeltur ikväll.

Varför har man aldrig kameran med sig när man behöver den som allra bäst? Det var en så vacker kväll när vi var ute och cyklade med hundarna, ett minne jag gärna hade förevigat när vi stannade till vid minnesmärket nere vid vattnet och njöt av den vackra kvällssolen. Jag hade kunnat sitta där hur länge som helst och bara njutit, så vackert var det. Vilken lycka att få bo på denna fina plats, med närheten till naturen och vattnet!

Något annat att glädjas över är att vårt körsbärsträd blommar för första gången! Vilken lycka när vi kom hem förra söndagen och såg att det hade börjat blomma. Det ska bli så roligt att få egna körsbär, trots att det bara blir några stycken den här första gången.

Ännu ett glädjeämne! Det ena äppelträdet är översållat av knoppar som håller på att slå ut, också det för första gången. Så underbart det ska bli att få alldeles egna äpplen! Våra äppelträd har klarat sig undan hararnas framfart i vinter, medan de kalasat på två av grannarnas äppelträd. Verkligen synd när det är träd som hunnit växa sig rätt stora och burit mycket frukt. Hos oss är det bara prydnadsäppelträdet som fått toppen avgnagd.

Nu när nätterna är ljusa är det svårt att komma sig i säng. Man vill bara vara uppe och njuta och insupa varje ögonblick av denna ljuva årstid!

Sist men inte minst så har jag fått en award av Susanne med bloggen Sjovillan. Tusen tack, Susanne! :)

Awarden går ut på att man ska visa den tionde bilden i sin blogg. Oj, det blev att gå tillbaka till april 2008 då!

Det var en bild på en påse liljor jag skulle sätta i trädgården. Tyvärr kom de aldrig upp. Så kan det gå!

Jag skickar awarden vidare till följande:

Lyckoslanten

Anelias hantverk

Lilla Monica pysslar

Galleri M och B

Moster och Jag

Rockmom

Alegni in office

Hemma hos Louise

Det ska bli spännande att se era tionde bilder!