En liten sommarhälsning

Tyckte det började vara dags att ge ett litet livstecken ifrån mig så ni inte tror jag försvunnit från bloggvärlden helt… Det har bara varit så mycket annat som upptagit min tid de senaste veckorna att jag inte hunnit eller riktigt orkat med att blogga. Vi hade en underbar vecka på vackra Öland, och det kommer jag att skriva mer om bara jag hinner gå igenom alla bilder och kommer igång med vardagslunken igen… Sen var vi hemma några stressiga dagar innan det var dags att packa ihop och dra norrut för att först ställa oss på torget i Jakobstad under Jakobs Dagar och agera försäljare på storloppiset som hölls förra måndagen. Sen blev det att ta hand om en sjuk katt hemma hos mamma och vi var riktigt oroliga där ett tag, men åtminstone för tillfället verkar kissen ha repat sig. Och sen var det en veckas stugvistelse som väntade, sköna avkopplande dagar som gick alldeles för fort. Nu är det bara ett par dagars ledighet kvar innan allvaret väntar (och då syftar jag tyvärr inte på det Stora Alvaret på Öland som jag mycket hellre skulle bege mig till igen). Hoppas ni har det bra i sommarvärmen, som dessvärre tycks ha blåst sin kos här hos oss nu under eftermiddagen, jag som hade tänkt mig ett svalkande dopp idag! Vi hörs!

Midsommaren den kom…

… och midsommaren den gick. Jag brukar alltid lite skämtsamt säga att när midsommaren är förbi är det snart höst… För så känns det, efter midsommar rusar sommaren iväg och det går så fort, så fort så innan  man vet ordet av är den slut. Kan ingen hitta på en extra sommarmånad? Nu går vi igen mot mörkare tider, och det tycker jag känns väldigt vemodigt… Midsommaren blev inte som vi hade tänkt från början, en nyligen reparerad spis gjorde att vi inte kunde sova över i släktens stuga, vårt sommarparadis, eftersom det inte gick att elda ordentligt ännu och det kyliga vädret gjorde därmed en längre stugvistelse omöjlig. Men på lördagen blev det en heldag vid stugan i alla fall, och vädret blev riktigt skapligt så vi kunde sitta där ute och äta på dagen. Vi hann grilla hela 2 ggr under dagen och så gick jag och min man en skön promenad (ja, förutom myggsällskapet då, som förpestade promenaden stundvis) med hundarna. Vi hade gärna gjort en premiärtur för sommaren med kanoten också, men eftersom åskan mullrade i bakgrunden fick vi låta bli.

Lupinerna som jag och min kusin planterade vid stugväggen en gång för många år sen blommade så vackert. Att få blommor att trivas i den sandiga jorden har inte varit det lättaste, men lupinerna har tagit sig fint och passar också så bra in i den gamla miljön.

Bergklinten jag hade med mig från vår egen trädgård för några år sen har också tagit sig fint och börjat blomma. Den räddades undan grävmaskinen när det skulle grävas för dräneringen till bastun. Det blev en riktigt fin kväll, och på vägen från stugan fick vi njuta av en vacker solnedgång. Så det blev en fin midsommar trots allt – hoppas ni hade det också!

Glad midsommar!

En riktigt fin midsommar önskar jag er alla! Ta hand om varandra och njut av denna somriga högtid! Trots att det just nu ser mörkt ut hoppas jag att vöädrets makter är på vår sida så vi får ens en liten gnutta sol att förgylla midsommaren med. En stor kram från mig!

Trädgårdsmarodör

Vi har drabbats av marodörer i trädgården. Som framför allt nattetid river i rabatterna, gräver gropar och sprätter omkring både tidningspapper och gräsklipp som jag omsorgsfullt täckt i rabatterna med.

De en gång så prydliga rabatterna ser nu mer eller mindre ut som slagfält. Först trodde vi det var sorkar, som verkar finnas i parti och minut häromkring och också har härjat hejvilt bland annat i det större stenpartiet som är helt förstört av deras gångar – där är det bara att rädda de växter vi vill ha kvar och börja om från början. Men efter att ha spionerat genom fönstren lite olika tider på dygnet har vi kommit fram till att det måste vara koltrastarna som går bärsärkagång i rabatterna i sin jakt på maskar. Hur vi ska få dem att sluta med det vet jag inte. Någon som har några tips?

Så här vill man ju inte att rabatterna ska se ut! Det arbete man lagt ner på att rensa och täcka rabatterna förstört. Och så säger jag bara att Gud nåde den fågel som vågar gå och röra fröna jag sått, sent omsider!!!

Rabarbertider

Nu är det rabarbertider. Det är nu som rabarbern är som allra bäst, och det bjuds på rabarber i alla de former. Paj, kräm, saft eller bara kokad med lite vatten och socker för att äta med vaniljglass – som jag lärde mig i England. Åh så gott det är, och allra helst ska det vara kvalitetsglass med riktig vanilj i, härligt krämig och vaniljprickig!

Det är hög tid att frysa in rabarber för höstens och vinterns behov också, vilket jag helt hade glömt bort förra sommaren… När jag sen kom ihåg det var det inte mycket kvar av rabarbern, men ett par påsar lyckades jag få ihop till i alla fall. I år ska jag inte vara lika glömsk! Det enda som tar emot med att frysa in är att frysen då sakta men säkert blir alldeles proppfull igen, precis när bär- och svamplagret från ifjol börjat minska mer märkbart så det blivit mer utrymme i vår lilla frys. Men det är sånt man får ta. För visst vill man ju frysa in för att kunna ta fram och njuta av sen när hösten och vintern kommer. Jag ser fram emot att efter vår köksrenovering ha en fullstor frys som rymmer massvis med bär och bakverk och annat!

Den blomstertid nu kommer…

När vi sjöng Den blomstertid nu kommer på skolans våravslutning kändes det alltid väldigt speciellt. Då visste man att NU är det sommar! Hela långa sommaren hade man framför sig. Den blomstertid har kommit i trädgården också. Syrenerna blommar och allra roligast är det att en av syrenplantorna i det som ska bli vår syrenhäck mot vägen blommar för allra första gången i år! Som vi har väntat på det.

Doften av blommande syrener är något av det ljuvligaste som finns. En doft som är så starkt förknippad med just den här tiden, när sommaren är som allra, allra bäst.

Plantorna till syrenhäcken har vi grävt upp vid vårt sommarparadis, och de första plantorna torde ha blivit planterade sommaren 2007. Senare har några som inte klarat sig blivit utbytta mot nya. Sen syrenplantorna fick höstgödsel i höstas har de verkligen växt till sig och blivit buskiga och fina, så nu börjar man se att det ska bli en häck.

Blompremiär är det för vårt andra äppelträd också, Antonovka. Det planterades också sommaren 2007 och nu äntligen ska vi få se vad det blir för frukt! Ifjol blommade det första äppelträdet, Borgowskoje, för första gången. Det var en speciell känsla att få smaka på det första egna äpplet. Jag ser redan fram emot att få sätta tänderna i ett förhoppningsvis saftigt och gott Antonovka-äpple!

Pionstöd

Som jag nämnde tidigare gick jag på en kurs i trädgårdsinredning i våras, där vi vid två kurstillfällen fick prova på att arbeta med olika material som vide, betong, metalltråd, björkris… Jag valde att koncentrera mig på vide eftersom det var något som var helt nytt och obekant för mig. På andra kursdagen, när vi hade en hel lördag på oss, gjorde jag två stycken pionstöd i odlad vide. Det var riktigt roligt och videflätning är något jag gärna skulle syssla mer med.

Jag kom aldrig ihåg att fota pionstöden i färdigt skick innan de sattes på plats i rabatterna… Här är det första stödet jag gjorde, som jag här satt som stöd år pionen Bowl of Beauty. Ni får bortse från ogräset som tyvärr kom med på bild – det är bortrensat nu! ;) Trots att jag tyckte jag gjorde pionstödet ganska stort har jag kunnat konstatera nu när pionen växt till sig ordentligt att det hade fått vara ännu större… Sånt är svårt att veta på förhand.

Jag gjorde ett pionstöd till, lite mindre och av annan modell, och det är nu satt på plats som stöd åt en nyinköpt pion i min vita rabatt. Av videt som blev över gjorde jag sen här hemma ett stort växtstöd som jag ska ha till klätterväxter i en kruka. Det känns alltid lite speciellt med saker som man gjort alldeles själv!

Söndagsbilden vecka 22

Här kommer den sista söndagsbilden innan Fabriken tar sommarlov.

Det här är resultatet av alla de tulpanlökar jag planterade framför tegelmuren min man murade framför bastun i höstas. Ett riktigt tulpanhav i rött och vitt. Så småningom ska det planteras mer växter i rabatten, än så länge finns det bara några mindre spireor som vi också planterade i höstas, förutom tulpanerna. Att hålla bort ogräset med hjälp av täckodling, gräsklipp och på större ytor också tidningspapper under, har visat sig vara alldeles fenomenalt. Det ogräs som sen lyckas leta sig upp är lätt att rycka bort och man slipper stå på knä i rabatterna i timtal och rensa. På så sätt hålls rabatterna relativt ogräsfria och fina tills växterna hunnit växa till sig och sprida sig.

Här är ett urval av tulpanerna. Alla vackra på sitt sätt, och alla så olika. Så roligt det är att nu få se resultatet av alla de lökar jag grävde ner en kylig höstkväll när det började skymma och våren och sommaren kändes väldigt avlägsna. Nu är sommaren här och allt som fattas är den riktiga sommarvärmen. Fast det är ju alltid trevligare när det finns ett + framför de 14 graderna på termometern istället för – som vi så länge hade!

En skön söndag till er och ett riktigt skönt sommarlov till alla fabrikanter! Hoppas ni fortsätter titta in också under sommaren!

Tisdagstema: Mitt sommarbord

Nu är det dags för det sista tisdagstemat innan Fabriken tar sommarlov. Tänk så fort det gått! Alldeles nyss hade vi ju metervis med snö och termometern visade en bra bit under –20. Nu har naturen och trädgården fullständigt exploderat i grönska, och allt går så fort så man hinner inte riktigt med. Var finns pausknappen?!?

Jag har inte hunnit ta några bilder på mitt eget sommardukade bord ännu (mest för att det oftast varit för kyligt för att sitta där ute och äta), så dessa bilder har jag lånat från nätet. Vackra inspirationsbilder att njuta av tills mitt eget sommarbord står dukat där ute.

Vackra blomster, vackert porslin och glas i en hemtrevlig miljö – och god mat naturligtvis. Kan det bli bättre?

Gärna utsikt över vattnet också! Vi har lyckan att få se ut över viken när vi sitter och äter på uteplatsen i trädgården. Det är så rofyllt att se vattnet glittra i solskenet, höra måsarna och en och annan båt som åker förbi. Det om något är sommar! Jag hoppas det blir en fin och varm sommar som bjuder på många goda måltider ute i solen! Varma, sköna dagar och ljuva, ljumma sommarkvällar när man kan sitta ute och njuta länge, länge.

En riktigt skön sommar önskar jag alla Fabrikens medlemmar och alla andra som tittar in!

Vår Norgeresa del 7

Jag kom visst av mig med min reseberättelse… Så nu är det hög tid att fortsätta berättelsen och hoppas att ni fortfarande är intresserade av att läsa om vår resa!

17.7 Trollstigveien – Gudbrandsjuvet – Örnevegen - Geiranger

De vackra vyerna fortsatte också sedan vi lämnat Trollstigen bakom oss.

Här fick vi också se snö på nära håll, min man tyckte det var roligt att göra en snöboll i mitten av juli! Och det hör ju verkligen inte till vanligheterna heller kan man väl säga…

Rätt vad det var stötte vi på två får som låg vid sidan av vägen i allsköns ro. Man får verkligen se upp såna gånger, vi är ju inte precis vana vid att stöta på lösgående kor och får längs våra vägar här hemma!

Här och var såg man också vattenfall som rann nerför bergssidorna.

En fors bredvid vägen.

Vid Gudbrandsjuvet stannade vi till. Just här påminner naturen och det klara turkosblå vattnet väldigt mycket om Plitvice nationalpark i Kroatien.

Gudbrandsjuvet i all sin prakt. Det var en mäktig syn att se hur vattnet störtade nerför klippan och försvann ner mellan klippblocken.

20 meter ner i kanjonen störtar vattnet fram genom en smal, smal passage.

Dånet från de forsande vattenmassorna var öronbedövande!

Ännu ett av naturens otaliga konstverk.

Till vänster utsiktsplattformen ovanför Gudbrandsjuvet, där de föregående bilderna är tagna.

Dags att åka vidare och fortsätta färden mot Geiranger.

Här väntar vi på färjan mellan Linge och Eidsdal.

Vid färjefästet sålde ett par flickor askar med körsbär till de väntande bilarna. Härligt söta och solmogna!

Här ser man tydligt var smältvattnet från bergen rinner om vårarna.

En första glimt av Geirangerfjorden när vi kom till Örnevegen som går mellan Eidsdal och Geiranger och klättrar uppför den branta bergsväggen med 11 hårnålskurvor upp till ca 620 m över havet.

Bästa utsikten över Geiranger och Geirangerfjorden har man från utsiktsplatsen vid Örnesvingen. Den 16 km långa Geirangerfjorden kallas pärlan bland Norges fjordar och det brukar också sägas att Geiranger är den vackraste platsen i Norge. Området finns sedan 2005 med på UNESCOS världsarvslista.

Eftersom vi nyss hade kört uppför Trollstigen kändes det inte alls lika nervkittlande att köra nerför Örnevegen, och av någon anledning tycker jag det är mycket otäckare att köra uppför en brant väg än nerför. Vi hann dessutom få vanan inne eftersom vi  körde Örnevegen hela 3 ggr, både nerför och uppför, innan vi lämnade Geiranger bakom oss för sista gången. Det var en lördag när vi kom till Geiranger och eftersom stan var proppfull med turister visade det sig vara nästan omöjligt att få tag på någonstans att bo, överallt var det fullt och “Opptatt”-skyltar utsatta vid campingar och stuguthyrningar längs vägen.

En bra bit ovanför stan fick vi till sist tag på ett rum hos en dam som hyrde ut rum till turister på övervåningen av huset.

Rummen och inredningen var inte precis i modernaste laget men helt OK för en natt. Vad mer kunde vi begära än en säng, eget badrum (en sällsynt lyx som vi verkligen uppskattade efter nätterna på camping), kokplatta och kylskåp?

När vi gjort oss hemmastadda i rummet var det dags att köra ner igen och utforska Geiranger. Mer om det en annan gång…

Växthuset

Det slog mig att jag inte visat vårt växthus som vi byggde i somras, annat än på en bild  i mitt inlägg om sommaren, och den bilden var tagen under byggnadsskedet. Så nu när det börjar vara hög tid att städa ur växthuset och bomma igen det för vintern ska jag visa hur det blev. När min man flyttade hit fanns det på tomten ett plastväxthus, men vi använde det aldrig till annat än förvaring och sedan var det en dam från byn som ville köpa det. Vi trodde inte vi var typen som har växthus helt enkelt… Jag hade dock alltid tyckt att det var något speciellt med växthus byggda av gamla fönster, och det fanns nog någonstans i bakhuvudet att jag en dag skulle vilja ha ett själv. Och till min stora lycka (och förvåning!) gillade min man idén att bygga ett sådant, eftersom fönstren fanns där och bara väntade på att komma till användning.

Vi använde oss av fönster som fanns kvar i uthuset hemma hos min mamma efter farmor och farfar. Fönstren med de små rutorna upptill satt en gång i tiden på den gamla förstukvisten till mitt föräldrahem (när jag var liten bodde vi 3 generationer under samma tak), men den revs för att ge plats för en större tambur samt badrum och bastu. Också dörren kommer därifrån. Det är roligt att fönstren och dörren kom till användning nu, det känns nästan som om mina farföräldrar lever vidare på det sättet. Att ta tillvara det som tillhört gångna generationer ligger mig varmt om hjärtat. Glasen till taket fick min man av en arbetskamrat. Han skar till några av rutorna själv, men det visade sig vara väldigt svårt så resten av rutorna lämnade han in till en glasmästare. Att baxa upp de jättelika fönstren på släpvagnen var en mardröm, som bara blev värre när det visade sig att kuren inte gick på och när vi skulle ta av den föll den mot fönstren och en av rutorna gick sönder…

På dörren hänger en trädgårdsskylt jag köpte i Molde, Norge. Kunde bara inte motstå den!

Det är tänkt att vi ska ha en liten sittgrupp i växthuset, för att kunna förena nytta med nöje, men vi hittade tyvärr inga möbler vi var riktigt nöjda med i somras så det får vänta till nästa år. Tills vidare ställde vi en ett par gamla stolar där man kan slå sig ner en stund. Allra helst skulle jag vilja få tag på ett fint gammalt bord att ha där inne, men att hitta ett som passar både till storlek och form och dessutom inte kostar en halv förmögenhet visade sig vara väldigt svårt. På en gårdsloppis hittade vi ett par trädgårdsstolar som hade passat alldeles perfekt, men den ena var trasig och när vi provsatt visade det sig att stolarna var fruktansvärt obekväma. Så trots att de kunde ha blivit våra för en billig slant avstod vi – vem vill sitta på en obekväm stol?

Vilken lyx att kunna odla egna gurkor och tomater! Så mycket godare än dem man köper i butiken. Plantorna bildade en riktig djungel inne i växthuset.

Körsbärstomater och bifftomater. Körsbärstomaterna var jättegoda, men bifftomaterna var ingen höjdare och tog väldigt länge på sig att mogna, så dem skippar vi nog i fortsättningen.

Två sorters paprika och basilika odlade vi också. Basilikan växte verkligen så det knakade!

En nog så viktig detalj i växthuset, en termometer så man kan hålla koll på temperaturen! På långsidorna av växthuset har vi två vädringsluckor, den ena med automatisk öppning som öppnar och stänger fönstret vid en viss temperatur. Även det andra fönstret ska få automatisk öppning nästa år. Vi hade också automatiskt bevattningssystem åt tomat-, gurk- och paprikaplantorna, vilket var ovärderligt de gånger vi åkte bort.

Imman på fönstren gör att det nästan känns som att stiga in i en annan värld när man kommer in i växthuset.

Nu håller tomatplantorna på att dra sina sista andetag och det är dags att plocka in de allra sista tomaterna innan odlingssäsongen är över för i år. Sedan får vi stänga dörren till växthuset och vänta på nästa vår…