Gott nytt år 2012!

 

 

Hej på er, kära bloggvänner! Det var länge sedan senast, alldeles för länge, och nu har det t o m hunnit bli ett nytt år. Jag hoppas ni har det bra, och att ni haft en fin jul och att ett fantastiskt nytt år 2012 väntar på er där ute!

Det var aldrig min avsikt att försvinna från bloggvärlden så här länge, men ibland vill omständigheterna något annat… Det här har varit den absolut längsta hösten i mitt liv. I augusti började jag ett nytt jobb, ett jobb som jag smått motvilligt accepterade för att jag så starkt kände att jag ville göra något helt annat. Och det är detta jobb som sugit all ork, kraft, energi och inspiration ur mig, och kvar lämnat en trött, sliten trasa, en spillra av mitt sanna jag. Jag tror aldrig att jag varit så här trött efter något jobb förr, den ständiga stressen och pressen att man måste hinna, hinna, hinna tär på både kropp och själ. Det är inte så här jag ville att livet skulle vara. På senare tid har det börjat kännas en liten, liten aning bättre, men faktum kvarstår att det inte är något drömjobb och aldrig kommer att bli det heller. Det är inte det här jag vill göra resten av livet.

Sakta, sakta försöker jag hitta tillbaka till skaparlusten och inspirationen igen, men det är så svårt, så svårt när tiden och orken inte vill räcka till och kvällarna är försvinnande korta. Jobbar man dessutom vissa helger stjäl det av den dyrbara kvalitetstiden med nära och kära, den som betyder så mycket för mig. Jag har inte heller varit någon vidare bloggvän, och det är jag också ledsen för. De här senaste månaderna har jag inte hunnit kika in på era bloggar annat än som hastigast någon gång då och då, om ens det. Jag har på något sätt inte orkat ta till mig andras fina, välstädade och vackert inredda hem när mitt eget mest känts som ett kaos…

För några dagar sedan fick jag oväntat beskedet att mitt vikariat kommer att ta slut om en månad pga en omplacering. Det hade nog ingen väntat sig skulle ske så plötsligt, varken jag själv eller min chef, och jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till detta. När jag avskytt jobbet som allra mest och bara velat bort därifrån hade jag nog jublat över ett sådant besked, men jag har ändå på något konstigt sätt med tiden vant mig vid jobbet och att ha en riktig lön. Jag är nog mest besviken på att de kunde göra på det här sättet, men det är bara att acceptera och gå vidare. Jag hade ju ändå aldrig blivit lovad att jobba där i all evighet, och det skulle jag absolut inte vilja heller! Jag vet bara hur svårt det är att hitta ett nytt jobb, och suckar inför detta. Framtiden känns med ens så osäker… Men jag försöker se det nya året som en chans att gå vidare, göra något nytt, alla möjligheter är öppna! Låt 2012 bli ett alldeles fantastiskt år!

En liten sommarhälsning

Tyckte det började vara dags att ge ett litet livstecken ifrån mig så ni inte tror jag försvunnit från bloggvärlden helt… Det har bara varit så mycket annat som upptagit min tid de senaste veckorna att jag inte hunnit eller riktigt orkat med att blogga. Vi hade en underbar vecka på vackra Öland, och det kommer jag att skriva mer om bara jag hinner gå igenom alla bilder och kommer igång med vardagslunken igen… Sen var vi hemma några stressiga dagar innan det var dags att packa ihop och dra norrut för att först ställa oss på torget i Jakobstad under Jakobs Dagar och agera försäljare på storloppiset som hölls förra måndagen. Sen blev det att ta hand om en sjuk katt hemma hos mamma och vi var riktigt oroliga där ett tag, men åtminstone för tillfället verkar kissen ha repat sig. Och sen var det en veckas stugvistelse som väntade, sköna avkopplande dagar som gick alldeles för fort. Nu är det bara ett par dagars ledighet kvar innan allvaret väntar (och då syftar jag tyvärr inte på det Stora Alvaret på Öland som jag mycket hellre skulle bege mig till igen). Hoppas ni har det bra i sommarvärmen, som dessvärre tycks ha blåst sin kos här hos oss nu under eftermiddagen, jag som hade tänkt mig ett svalkande dopp idag! Vi hörs!

På bröllopsdagen

Idag är det 2 år sen vi sa ja till varandra. Två år som har gått väldigt fort, ändå känns det som en halv evighet sedan. Och det var definitivt det bästa vi gjort. Att få höra ihop på riktigt. Att det är vi för resten av livet. Nu sitter vi i hamnen i Åbo och väntar och ikväll firar vi bröllopsdagen på böljan den blå. Imorgon går färden sedan till Öland där vi ska vara en lång skön vecka. Det kommer säkert att bli en fin vecka och det är mycket vi planerat att se och göra. Och så kan jag knappt vänta tills jag får ge mig ut i den svenska loppisdjungeln! ;) Kanske hörs vi under resan, kanske inte… Önskar er hur som helst en fin julivecka, var ni än befinner er!

Midsommaren den kom…

… och midsommaren den gick. Jag brukar alltid lite skämtsamt säga att när midsommaren är förbi är det snart höst… För så känns det, efter midsommar rusar sommaren iväg och det går så fort, så fort så innan  man vet ordet av är den slut. Kan ingen hitta på en extra sommarmånad? Nu går vi igen mot mörkare tider, och det tycker jag känns väldigt vemodigt… Midsommaren blev inte som vi hade tänkt från början, en nyligen reparerad spis gjorde att vi inte kunde sova över i släktens stuga, vårt sommarparadis, eftersom det inte gick att elda ordentligt ännu och det kyliga vädret gjorde därmed en längre stugvistelse omöjlig. Men på lördagen blev det en heldag vid stugan i alla fall, och vädret blev riktigt skapligt så vi kunde sitta där ute och äta på dagen. Vi hann grilla hela 2 ggr under dagen och så gick jag och min man en skön promenad (ja, förutom myggsällskapet då, som förpestade promenaden stundvis) med hundarna. Vi hade gärna gjort en premiärtur för sommaren med kanoten också, men eftersom åskan mullrade i bakgrunden fick vi låta bli.

Lupinerna som jag och min kusin planterade vid stugväggen en gång för många år sen blommade så vackert. Att få blommor att trivas i den sandiga jorden har inte varit det lättaste, men lupinerna har tagit sig fint och passar också så bra in i den gamla miljön.

Bergklinten jag hade med mig från vår egen trädgård för några år sen har också tagit sig fint och börjat blomma. Den räddades undan grävmaskinen när det skulle grävas för dräneringen till bastun. Det blev en riktigt fin kväll, och på vägen från stugan fick vi njuta av en vacker solnedgång. Så det blev en fin midsommar trots allt – hoppas ni hade det också!

Glad midsommar!

En riktigt fin midsommar önskar jag er alla! Ta hand om varandra och njut av denna somriga högtid! Trots att det just nu ser mörkt ut hoppas jag att vöädrets makter är på vår sida så vi får ens en liten gnutta sol att förgylla midsommaren med. En stor kram från mig!

Trädgårdsmarodör

Vi har drabbats av marodörer i trädgården. Som framför allt nattetid river i rabatterna, gräver gropar och sprätter omkring både tidningspapper och gräsklipp som jag omsorgsfullt täckt i rabatterna med.

De en gång så prydliga rabatterna ser nu mer eller mindre ut som slagfält. Först trodde vi det var sorkar, som verkar finnas i parti och minut häromkring och också har härjat hejvilt bland annat i det större stenpartiet som är helt förstört av deras gångar – där är det bara att rädda de växter vi vill ha kvar och börja om från början. Men efter att ha spionerat genom fönstren lite olika tider på dygnet har vi kommit fram till att det måste vara koltrastarna som går bärsärkagång i rabatterna i sin jakt på maskar. Hur vi ska få dem att sluta med det vet jag inte. Någon som har några tips?

Så här vill man ju inte att rabatterna ska se ut! Det arbete man lagt ner på att rensa och täcka rabatterna förstört. Och så säger jag bara att Gud nåde den fågel som vågar gå och röra fröna jag sått, sent omsider!!!

Rabarbertider

Nu är det rabarbertider. Det är nu som rabarbern är som allra bäst, och det bjuds på rabarber i alla de former. Paj, kräm, saft eller bara kokad med lite vatten och socker för att äta med vaniljglass – som jag lärde mig i England. Åh så gott det är, och allra helst ska det vara kvalitetsglass med riktig vanilj i, härligt krämig och vaniljprickig!

Det är hög tid att frysa in rabarber för höstens och vinterns behov också, vilket jag helt hade glömt bort förra sommaren… När jag sen kom ihåg det var det inte mycket kvar av rabarbern, men ett par påsar lyckades jag få ihop till i alla fall. I år ska jag inte vara lika glömsk! Det enda som tar emot med att frysa in är att frysen då sakta men säkert blir alldeles proppfull igen, precis när bär- och svamplagret från ifjol börjat minska mer märkbart så det blivit mer utrymme i vår lilla frys. Men det är sånt man får ta. För visst vill man ju frysa in för att kunna ta fram och njuta av sen när hösten och vintern kommer. Jag ser fram emot att efter vår köksrenovering ha en fullstor frys som rymmer massvis med bär och bakverk och annat!