Love at first sight

Jag fortsätter lite på kärlekstemat här. Ibland blir man kär i rent materiella saker. En del mattor blir man nästan lite kär i när man väver dem, och det gör det lite extra svårt att skiljas från dem. Som den här mattan jag nyss vävt. Den tycker jag så mycket om.

Visst är färgerna läckra? De passar så bra ihop, som en match made in heaven. De får mig att tänka på marshmallows i milda pastelliga färger, mjuka och fluffiga. Eller vispgröt. Lika mjuk och fluffig. Jag gillar att kunna leka med färgerna när jag väver, hitta nya fina färgkombinationer och mönster. Möjligheterna är oändliga, det är bara fantasin som sätter gränser.

Det kommer nog att svida lite när den lämnar mig och förhoppningsvis flyttar in hos någon annan. Men hur mycket jag än tycker om den så passar den ändå inte in i mitt eget hem. Så jag låter den glädja någon annan istället, och den kommer säkert att hitta ett gott nytt hem någonstans så småningom.

En vacker matta blir som ett smycke i hemmet, pricken över i:et. Särskilt om det är en matta som är vävd med kärlek och omsorg. Ha det så gott denna regniga torsdag!

Tisdagstema: En kär pryl

Idag är Fabrikens tema en kär pryl. Jag har många kära prylar, saker som jag haft sen jag var liten, saker jag ärvt och saker jag fått senare i livet. Men hur skulle jag kunna välja ut ett föremål bland dem alla att presentera i dagens tema? Valet kändes ändå väldigt självklart, för dessa två föremål har en sådan djup innebörd och mening, och jag har dem alltid med mig. Min förlovningsring och min vigselring.

Tecknen på att jag och min man hör ihop. På riktigt. För alltid. Att det är vi mot världen.

När vi skulle förlova oss ville vi inte ha vanliga tråkiga, släta förlovningsringar, nej, det skulle vara något lite mer speciellt. Och valet föll på dessa mönstrade ringar från Kohinoor, ett val vi inte ångrat. Jag tycker så mycket om mönstret på dem, och att de skiljer sig från mängden. Vi förlovade oss på Föglö, Åland den 20 juli 2007, och därmed står det 20.07 2007 i våra förlovningsringar – en liten finurlig tvist med datumen!

Vigselringen trädde min man på mitt finger för snart 2 år sen, den 4 juli 2009. En dag att minnas för alltid. Dagen när vi blev man och hustru. Tills döden skiljer oss åt… Valet av vigselring var lätt, jag fastnade nästan direkt för Aurea från Kalevala, och den blev det. Jag ville inte ha någon stor, prålig och överdådig ring, vissa vigselringar vi såg var rent ut sagt hemska. Nej, något enkelt och stilrent skulle det vara, och jag är nöjd med mitt val. Och mannen jag fick också!

Mina käraste ägodelar. Som symboler för de band jag och min man knutit. Som jag alltid bär med mig.

Ännu en fyrfota sjukling

Igår fick vi ännu en sjukling bland våra fyrfota vänner. Den här gången var det min älskade kissemiss Ofelia som bor hemma hos min mamma. När jag och mamma talade i telefon på eftermiddagen började Ofelia gå runt, runt och jama, jama, jama. När hon inte slutade ringde mamma upp mig igen och vi kom fram till att det var bäst att ringa veterinären. En timme senare fick hon åka, lilla kissen. Det kändes hemskt att själv vara så långt borta utan att kunna följa med… Hon blev grundligt undersökt, sövd, röntgad, fick dropp och det togs blodprov. Det visade sig vara en inflammation i buken och veterinären skrev ut 2 st mediciner. Så nu ska vi hoppas hon blir bra igen!

När mamma ringde mig i förmiddags gav hon det glädjande beskedet att Ofelia var betydligt piggare idag. Bara hon börjar äta ordentligt nu blir hon säkert bra. Ikväll åker vi norrut för att hälsa på mamma över helgen så då får jag träffa min älsklingskisse. I natt när jag låg i sängen och försökte somna tänkte jag på den allra första natten när Ofelia kommit till oss. Hon ville inte alls sova ensam i sin korg utan envisades med att hoppa upp i min säng och krypa upp tätt, tätt intill mig så jag knappt vågade röra mig, än mindre somna av rädsla för att lägga mig på den lilla pälsbollen. Det var i augusti 1994, så Ofelia har varit en viktig del av vår familj i över 16 år. Därför är tanken på att en dag mista henne näst intill outhärdlig – det är ju i hennes päls jag gråtit och sökt tröst när jag varit ledsen, det är henne jag längtat efter att få krama och gosa med, det är hon som varit min lilla ögonsten. Och det hoppas jag hon får fortsätta vara i många år till, min älskade kisse!

På Alla Hjärtans Dag

Idag vill jag önska alla som tittar in här en riktigt fin Alla Hjärtans Dag! Tusen tack för att ni finns, en stor kram till er! Ta hand om era nära och kära och kom ihåg att visa dem vad de betyder för dig… Inte bara idag utan alla dagar!

En extra kram vill jag också ge till min underbara man, som finns där och stöttar mig i nöd och lust! Du är det värdefullaste jag har!

En speciell dag

Idag är det en speciell dag. Det är nämligen 4 år sedan jag och min man träffades för första gången. Dagen till ära ska vi gå ut och äta pizza, precis som vi gjorde den gången. Det har blivit lite av en tradition att gå ut och äta pizza just den dagen för att fira. Den gången kändes det väldigt nervöst, och aldrig kunde jag ana då att vi idag skulle vara gifta. Livet tar ibland sådana vändningar som man aldrig kunnat föreställa sig, och i det här fallet var det absolut det bästa som någonsin hänt mig! Så tack till dig K för dessa underbara 4 år sedan jag fick lära känna dig! Amors pilar träffade rätt!

I all min ensamhet…

Här sitter jag i all min ensamhet och ska äntligen försöka få ihop ett litet inlägg. Jag verkar lida av värsta bloggtorkan just nu… Inte var det egentligen meningen att det skulle bli en så här lång bloggpaus, men har inte riktigt haft någon inspiration att varken blogga eller fota och så har inte tiden räckt till heller… Jag vet faktiskt inte vart dagarna tagit vägen! Jag har nämligen varit ensam hemma den här veckan för min man är på kurs i södra Finland, och jag som trodde att jag skulle ha massor av tid att sitta och blogga då… Men det har jag då rakt inte haft! Bland annat är det två vildbasare till hundar som pockat på både min uppmärksamhet och mitt motionssällskap, och eftersom jag måste gå ut med dem en åt gången (båda två orkar jag inte…) har det tagit en hel del tid. Ibland har det nästan känts som om jag fått lite VÄL mycket motion, börjar känna mig riktigt mör i både armar och ben!

Ikväll kommer min man hem igen, det ska bli riktigt skönt. För visst har det varit både tomt och tyst i huset när han varit borta… Hundarna är ju inte precis så bra på att svara på tilltal! ;) Det är nog riktigt nyttigt att vara ifrån varandra lite emellanåt, då uppskattar man varandras sällskap desto mer sen när man ses igen!

Vädret är verkligen trist och dystert just nu. Saknar de fina soliga dagarna vi hade i början av veckan. Igår snöade det t o m, den varan tycker jag det får vara nog av för den här vintern nu. Så det så. Svårt att tro att det snart är april, för så här brukar det verkligen inte se ut då! Och så drar det ihop sig till påsk också. Hade tänkt ta in lite fina kvistar till påsk, men det är så mycket snö överallt så det är svårt att komma åt. Så kvistarna är kvar där ute… Brukar inte pynta så värst mycket till påsk, det är ju ändå frågan om bara några dagar och så är vi ändå borta en del av påsken så då är det egentligen ganska onödigt att släpa fram så mycket pynt. Men lite påskägg hade jag tänkt hinna pyssla till, kanske jag hinner göra det nu i helgen?

Önskar er en trevlig helg, ta hand om era nära och kära!

Love is in the air!

 

Hoppas ni alla hade en riktigt fin Alla Hjärtans Dag tillsammans med era nära och kära! Jag vill samtidigt passa på att skicka en försenad Alla Hjärtans Dag-hälsning till min älskade man – tusen tack för att du finns!

Jag hann aldrig knåpa ihop något inlägg på den rätta dagen eftersom vi varit hos min mamma i helgen och kom hem senare än det var tänkt på söndag kväll. En lång promenad i det fina vädret hann vi med på förmiddagen, men skridskoturen på isbanan de plogar upp där utanför stan blev dessvärre inte av till vår stora förtret… Det såg nämligen ett stopp i avloppet  i mammas kök till. Min man försökte förgäves fixa det utan resultat, så mamma fick anlita yrkeshjälp dagen därpå istället. Eftersom detta drog ut på tiden fick vi nöja oss med en stunds skrinnande på skridskobanan vid min gamla lågstadieskola en bit därifrån istället. Det var faktiskt första gången skridskorna åkte fram i vinter. Det har inte blivit av tidigare pga att det antingen varit för kallt eller något annat har kommit emellan. Det gick riktigt bra faktiskt, trots att det var ett år sen jag senast skrinnade och före förra vintern inte hade skrinnat på nästan 15 år. Men någon orädd isprinsessa som gör piruetter som i yngre dagar  blir man inte igen, det är bara att inse…

Det som står på agendan just nu är att prissätta loppissaker. Vi har bokat bord på ett loppis inne i stan och de borde höra av sig om ett ledigt bord när som helst. Hoppas vi blir av med en del av alla de saker som bara står och tar upp plats nu!

Ha en fin fastlagstisdag!