Midsommaren den kom…

… och midsommaren den gick. Jag brukar alltid lite skämtsamt säga att när midsommaren är förbi är det snart höst… För så känns det, efter midsommar rusar sommaren iväg och det går så fort, så fort så innan  man vet ordet av är den slut. Kan ingen hitta på en extra sommarmånad? Nu går vi igen mot mörkare tider, och det tycker jag känns väldigt vemodigt… Midsommaren blev inte som vi hade tänkt från början, en nyligen reparerad spis gjorde att vi inte kunde sova över i släktens stuga, vårt sommarparadis, eftersom det inte gick att elda ordentligt ännu och det kyliga vädret gjorde därmed en längre stugvistelse omöjlig. Men på lördagen blev det en heldag vid stugan i alla fall, och vädret blev riktigt skapligt så vi kunde sitta där ute och äta på dagen. Vi hann grilla hela 2 ggr under dagen och så gick jag och min man en skön promenad (ja, förutom myggsällskapet då, som förpestade promenaden stundvis) med hundarna. Vi hade gärna gjort en premiärtur för sommaren med kanoten också, men eftersom åskan mullrade i bakgrunden fick vi låta bli.

Lupinerna som jag och min kusin planterade vid stugväggen en gång för många år sen blommade så vackert. Att få blommor att trivas i den sandiga jorden har inte varit det lättaste, men lupinerna har tagit sig fint och passar också så bra in i den gamla miljön.

Bergklinten jag hade med mig från vår egen trädgård för några år sen har också tagit sig fint och börjat blomma. Den räddades undan grävmaskinen när det skulle grävas för dräneringen till bastun. Det blev en riktigt fin kväll, och på vägen från stugan fick vi njuta av en vacker solnedgång. Så det blev en fin midsommar trots allt – hoppas ni hade det också!

Trädgårdsmarodör

Vi har drabbats av marodörer i trädgården. Som framför allt nattetid river i rabatterna, gräver gropar och sprätter omkring både tidningspapper och gräsklipp som jag omsorgsfullt täckt i rabatterna med.

De en gång så prydliga rabatterna ser nu mer eller mindre ut som slagfält. Först trodde vi det var sorkar, som verkar finnas i parti och minut häromkring och också har härjat hejvilt bland annat i det större stenpartiet som är helt förstört av deras gångar – där är det bara att rädda de växter vi vill ha kvar och börja om från början. Men efter att ha spionerat genom fönstren lite olika tider på dygnet har vi kommit fram till att det måste vara koltrastarna som går bärsärkagång i rabatterna i sin jakt på maskar. Hur vi ska få dem att sluta med det vet jag inte. Någon som har några tips?

Så här vill man ju inte att rabatterna ska se ut! Det arbete man lagt ner på att rensa och täcka rabatterna förstört. Och så säger jag bara att Gud nåde den fågel som vågar gå och röra fröna jag sått, sent omsider!!!

Den blomstertid nu kommer…

När vi sjöng Den blomstertid nu kommer på skolans våravslutning kändes det alltid väldigt speciellt. Då visste man att NU är det sommar! Hela långa sommaren hade man framför sig. Den blomstertid har kommit i trädgården också. Syrenerna blommar och allra roligast är det att en av syrenplantorna i det som ska bli vår syrenhäck mot vägen blommar för allra första gången i år! Som vi har väntat på det.

Doften av blommande syrener är något av det ljuvligaste som finns. En doft som är så starkt förknippad med just den här tiden, när sommaren är som allra, allra bäst.

Plantorna till syrenhäcken har vi grävt upp vid vårt sommarparadis, och de första plantorna torde ha blivit planterade sommaren 2007. Senare har några som inte klarat sig blivit utbytta mot nya. Sen syrenplantorna fick höstgödsel i höstas har de verkligen växt till sig och blivit buskiga och fina, så nu börjar man se att det ska bli en häck.

Blompremiär är det för vårt andra äppelträd också, Antonovka. Det planterades också sommaren 2007 och nu äntligen ska vi få se vad det blir för frukt! Ifjol blommade det första äppelträdet, Borgowskoje, för första gången. Det var en speciell känsla att få smaka på det första egna äpplet. Jag ser redan fram emot att få sätta tänderna i ett förhoppningsvis saftigt och gott Antonovka-äpple!

Pionstöd

Som jag nämnde tidigare gick jag på en kurs i trädgårdsinredning i våras, där vi vid två kurstillfällen fick prova på att arbeta med olika material som vide, betong, metalltråd, björkris… Jag valde att koncentrera mig på vide eftersom det var något som var helt nytt och obekant för mig. På andra kursdagen, när vi hade en hel lördag på oss, gjorde jag två stycken pionstöd i odlad vide. Det var riktigt roligt och videflätning är något jag gärna skulle syssla mer med.

Jag kom aldrig ihåg att fota pionstöden i färdigt skick innan de sattes på plats i rabatterna… Här är det första stödet jag gjorde, som jag här satt som stöd år pionen Bowl of Beauty. Ni får bortse från ogräset som tyvärr kom med på bild – det är bortrensat nu! ;) Trots att jag tyckte jag gjorde pionstödet ganska stort har jag kunnat konstatera nu när pionen växt till sig ordentligt att det hade fått vara ännu större… Sånt är svårt att veta på förhand.

Jag gjorde ett pionstöd till, lite mindre och av annan modell, och det är nu satt på plats som stöd åt en nyinköpt pion i min vita rabatt. Av videt som blev över gjorde jag sen här hemma ett stort växtstöd som jag ska ha till klätterväxter i en kruka. Det känns alltid lite speciellt med saker som man gjort alldeles själv!

Söndagsbilden vecka 22

Här kommer den sista söndagsbilden innan Fabriken tar sommarlov.

Det här är resultatet av alla de tulpanlökar jag planterade framför tegelmuren min man murade framför bastun i höstas. Ett riktigt tulpanhav i rött och vitt. Så småningom ska det planteras mer växter i rabatten, än så länge finns det bara några mindre spireor som vi också planterade i höstas, förutom tulpanerna. Att hålla bort ogräset med hjälp av täckodling, gräsklipp och på större ytor också tidningspapper under, har visat sig vara alldeles fenomenalt. Det ogräs som sen lyckas leta sig upp är lätt att rycka bort och man slipper stå på knä i rabatterna i timtal och rensa. På så sätt hålls rabatterna relativt ogräsfria och fina tills växterna hunnit växa till sig och sprida sig.

Här är ett urval av tulpanerna. Alla vackra på sitt sätt, och alla så olika. Så roligt det är att nu få se resultatet av alla de lökar jag grävde ner en kylig höstkväll när det började skymma och våren och sommaren kändes väldigt avlägsna. Nu är sommaren här och allt som fattas är den riktiga sommarvärmen. Fast det är ju alltid trevligare när det finns ett + framför de 14 graderna på termometern istället för – som vi så länge hade!

En skön söndag till er och ett riktigt skönt sommarlov till alla fabrikanter! Hoppas ni fortsätter titta in också under sommaren!

Söndagsbilden vecka 19

Det blev en regning söndag idag. Så istället för att vara ute och jobba i trädgården föredrog jag att slöa inne i soffan istället, trött som jag var efter en heldags kurs i trädgårdsinredning igår, sedan bastu och Eurovision Song Contest och i förmiddags den vanliga söndagspromenaden. Det kom några lättare regnskurar under promenaden, men när jag kom hem höll det upp så då hann jag fota lite trädgårdsbilder. Det är mycket som händer och sker både i trädgården och naturen just nu! Den här bilden på den regnvåta jättedaggkåpan tyckte jag passade bra som söndagsbild idag. Hoppas ni haft en fin helg!

Tisdagstema: Favoritblomma/växt

Fabrikens tema idag, favoritblomma/växt, visade sig vara ett svårt tema. Av den enkla anledningen att jag har så många favoriter inom växtriket, så att välja ut bara några få var näst intill omöjligt… Men jag gör ett försök.

Bland krukväxterna är det nog de här som är mina favoriter. Flaskliljan, som jag för snart 13 år sedan köpte i Jyväskylä när jag var och hälsade på en brevvän, följde med mig hem på tåget och har växt till sig genom åren. När jag köpte den var den liten. Jag gillar att bladen liksom lockar sig i ändarna. Den andra favoriten är ett paradisträd. Jag fick en gång överta gammalt och ganska stort exemplar av en äldre släkting när hon flyttade till åldringshemmet, men oturligt nog föll växten i golvet några år senare och gick sönder vilket var väldigt ledsamt. Sen har vi den blommande streptocarpusen eller kornettblomman. Jag blev bekant med de här blommorna under ett besök i England och tyckte de var väldigt fina. Jag har nu två stycken här hemma, men den andra lever tyvärr en mycket tynande tillvaro och jag vet inte om den kommer att klara sig. Den lila lever i alla fall och mår bra och blommar snällt i vardagsrumsfönstret. Och så har vi lyktrankan, som jag tycker om för de hjärtformade silvriga bladen.

I köksfönstret står en orkidé som betyder väldigt mycket för mig. Den fick jag nämligen på min födelsedag av pappa för 4 år sen, det sista året han levde. Att det då skulle vara den sista födelsedagen han firade tillsammans med mig kunde ingen ana… Jag blev nästan förskräckt när jag fick just en orkidé, och tänkte att hur ska jag lyckas hålla liv i den… Den följde med mig när jag flyttade hit, och döm om min stora förvåning när den året efter började blomma igen! Det kändes väldigt speciellt, som en hälsning från pappa… Det tänker jag varje gång den blommar. Den står i vårt köksfönster och blommar snällt gång på gång. Det här är första gången den får en andra blomstängel, och den första knoppen på den har precis slagit ut. Precis lagom till min födelsedag på fredag!

När vi sen kommer ut i trädgården har jag flera favoriter även där. Schersminen är en stor favorit, som jag också förälskade mig i under ett Englandsbesök. Det fanns schersminer i flera av de trädgårdar jag och min vän besökte och jag kunde inte motstå den ljuvliga doften. En sån skulle jag ha själv! På den tiden hade jag ingen egen trädgård, men 2 st buskar inhandlades till mina föräldrars trädgård. Nu har jag också en egen schersmin, som vi planterade så sent som ifjol. Vi hade en tidigare också, det var en av de första växterna vi köpte till vår trädgård sen jag träffat min man. Men den busken trivdes inte så bra där den stod och fick dessutom flyttas när vi skulle bygga växthuset förra våren. Den grävdes tillfälligt ner på annan plats, men eftersom den var rätt skruttig så köpte vi för säkerhets skull en ny. Förhoppningsvis får vi snart njuta av den underbara doften från en blommande schersmin här i vår trädgård!

Den blå bergvallmon är en annan stor favorit. Den blå färgen är helt fantastisk, och det här är en skönhet jag är stolt över att ha i min trädgård. Jag hade försökt mig på att så frön av blå bergvallmo med dåligt resultat, och blev eld och lågor när jag kom över en planta på en trädgårdsmässa för några år sen. Äntligen, äntligen hade jag en egen! Den blommade till och med, men förra året dog den till min stora sorg. Hittade en ny i en plantskola och den lever ännu, trots att den är liten ännu. Men jag hoppas den tar sig och börjar trivas! Nu i vår köpte jag en lila bergvallmo på trädgårdsmässa, och det ska bli väldigt spännande att se vad det blir av den!

Sen har vi stjärnflockan, som jag tycker är så fin med sin rosa färg. Det är något så sprött och ljuvt över blomman.

Sist men inte minst, svart stockros. Jag tycker den är helt fantastisk med sin mörka, nästan svarta färg! Första gången jag såg svarta stockrosor var i Botaniska trädgården i Zürich och jag blev helt fascinerad. Naturligtvis måste jag ha en sån, och till min stora lycka hade en bekant till min mamma just sådana i sin trädgård. Sen dess har de varit en stående favorit, som även den finns här i min egen trädgård numera.

Det här var några av mina favoriter, både bland krukväxter och trädgårdsväxter. Bilderna på krukväxterna var mina egna, men bilderna på de andra växterna har jag lånat från nätet eftersom jag inte hade tid att söka i arkivet efter egna bilder och inte heller har egna bilder på alla växterna.

Hoppas ni haft en fin vårtisdag!

Sol ute men jag inne

Jag är fortfarande så där förkylningsluddig i huvudet. Solen skiner så vackert där ute men jag får hålla mig inomhus och försöka kurera mig så gott det går. Igår kväll var jag på kurs där vi tillverkade inredning till trädgården, av material som vide, björkris, metalltråd och betong. Jag började på ett klätterstöd till blommor av vide men hann inte få det färdigt för vips så var kurskvällen slut. Det var rätt kyligt i salen där vi höll till och dessutom satt vi på det kalla golvet och jobbade, vilket min förkylning inte tyckte om… Så jag får vänta tills jag känner mig bättre innan jag kan vara där ute och göra färdigt mitt blomstöd. Det blir ett kurstillfälle till, en lördag i maj, och då ska jag göra pionstöd. Det ska bli intressant!

Krokusarna blommade så vackert hemma hos mamma i påskhelgen. Dem har jag planterat en gång i tiden… Det var där hemma i trädgården som mitt trädgårdsintresse vaknade. Och drömmen om att en gång få en alldeles egen trädgård föddes… Nu har jag det – vilken lycka!

Vilken fin kontrast mellan det lila och det gula.

På hemvägen i söndags stannade vi till och beundrade solnedgången som färgade himlen och landskapet rosa. Det är något magiskt med just solnedgångar. Jag kan aldrig få nog av dem!

Det var verkligen en vacker kväll!

Mysteriet är löst!

Nu är mysteriet löst. Jag undrade ju över vad det var för något som kom upp ur jorden intill vår uteplats förra veckan. Mina trädgårdsanteckningar avslöjade nämligen inte vad det var för något som jag hade planterat där i höstas. Eller ja, jag hade visst skrivit upp vilka lökar jag planterat, men inte exakt var, och att komma ihåg det i efterhand när man påtat ner ett stort antal är inte det lättaste… Nu vet jag svaret!

Knopparna blev allt mer mörklila ju större de blev, och det var spännande att följa med när den första skulle slå ut.

Det var en snöiris av sorten “George” som sträckte sig mot ljuset! Riktigt vacker med sin teckning i gult och vitt. Mysteriet löst!

I fredags hade vi ännu några snöfläckar kvar på framsidan av gården, nu är de ett minne blott. Skönt! Nu dröjer det förhoppningsvis länge till nästa gång man står i snön.

Ha en fin och solig annandag påsk!

Nu börjar det!

Våren har kommit till trädgården på allvar nu och det växer så det knakar. Varje gång man går ut har det hänt något nytt: fler och fler lökar som tittar upp ur jorden, perenner som sakta vaknar till liv igen, träd och buskar som får små, små knoppar, fläckarna med kvarvarande snö som blir allt mindre för att till slut försvinna helt. Fågelholken har fått invånare och över viken skränar måsar och svanar.

Tulpanerna utanför fönstret där jag sitter och bloggar var de första som tittade upp ur jorden. Vad fint det kommer att bli sen när de blommar att titta ut genom fönstret på dem! Där kommer de att blomma i olika rosa nyanser.

Vilken rolig form tulpanbladen har när man tittar på dem från den här vinkeln! De påminner om en grön glasvas min mamma har, som har funnits med så länge jag minns. Formen ser nästan lite ut som en kalla, tycker jag.

De ulliga lammöronen med sin silvergrå “päls” lyser i solskenet. Lammöron hör till mina favoriter, just för att de är så mjuka och lena att känna på. De milda rosa blommorna passar så bra till det ulliga grå bladverket.

Backtimjan med sina små blad som fått komma fram under vintertäckningen med granris. Vid uteplatsen en rad med lökväxter som sett dagens ljus – måste erkänna att jag inte är riktigt säker på vad det är för något. Jag minns inte exakt var jag grävde ner vad vid uteplatsen i höstas och mina trädgårdsanteckningar var lite luddiga på just den punkten… Så jag får vänta och se vad det blir, det får bli en spännande överraskning sen när de börjar blomma!

Till sist ett mindre trevligt vårtecken, nämligen att vi återigen drabbats av tjälskador på gårdsplanen. Intill förrådet är det som allra värst, som man kan se här på bilden. Det värsta är att tjälen de senaste vintrarna förstört golvet inne i förrådet, pga att den ursprungliga ägaren som en gång i tiden byggde förrådet slarvat med grunden. Och nu är det vi som får lida för det. Förrådet börjar verkligen vara i bedrövligt skick till följd av dessa tjälskador och förhoppningsvis hålls det ihop tills vi kan bygga vårt nya fina förråd som vi drömmer om…

Mera saxat… och så en luden matgäst

Jag blev så tagen av det här med urklippskonst att jag saxade till ett kort till gårdagens födelsedagsbarn också, en glad kille som fyllde 6 år.

Det är en rolig utmaning att hitta de rätta bokstäverna, och så kan man hitta hela ord och meningar man kan använda sig av också. Möjligheterna är oändliga!

I tisdags när jag satt vid datorn råkade jag få se en ekorre som klättrade upp i fågelbordet där den med god aptit åt av fågelmaten. Den satt där en god stund och det var roligt att iaktta hur småfåglarna flög omkring runt fågelbordet och inte vågade sig dit när ekorren satt där. Det var antagligen samma ekorre som jag såg tidigare i vintras och också då fångade med kameran genom fönstret.

Jag lyckades fånga den i språnget nedanför fågelbordet, innan den med sin långa ludna svans kilade iväg över gräsmattan. Visst är ekorrar söta!

Söndagsbilden vecka 14

Mitt bidrag till Fabrikens söndagsbild blir en vas med syrenkvistar som jag tog in från trädgården. Jag blev så inspirerad av Ninettes blommande syrenkvistar att jag trotsade snömängden och plumsade ut i trädgården för att ta in några kvistar jag också. Som tur var höll skaren rätt bra så jag slapp sjunka ner i snön halvvägs till låren…

Jag har alltid älskat syrener, och vad vore ljuvligare än att ha en vas med blommande syrener som sprider sin underbara doft i huset – i april!

Skön söndag till alla som tittar in! Lämna gärna en liten kommentar innan ni klickar vidare, då blir jag glad!

Spirande grönska

I köksfönstret sträcker sig mina små späda tomatplantor mot solens strålar. Det är körsbärstomater av sorten “Black Cherry” som väntar på att så småningom få flytta ut i växthuset. Ifjol köpte vi tomatplantor till växthuset, men i år tyckte jag det skulle vara roligt att så egna tomatplantor. Det har jag också gjort förr, men de har tagit väldigt lång tid på sig och inte gett någon nämnvärd skörd när de stått i krukor där ute. I år hoppas jag det blir ändring på den punkten! Jag ser redan fram emot att få skörda goda solvarma små tomater ur vårt alldeles egna växthus. Det är vardagslycka det!

Winter wonderland?

Oj vad mycket snö vi fått den senaste tiden! Efter det senaste snöfallet i förrgår, när det kom bortåt 40 cm på en natt, känns det nästan som att befinna sig i en bomullsvärld. Bara det är bomullen är våt och kall…

Detta snölandskap mötte mig utanför dörren när jag vågade mig på att kika ut.

Våra sparkar ser inte ut att ha rört sig på lääänge…

Stora snöhögar överallt, och ännu större skulle de bli när gården blev skottad… Jag skottade bort det värsta framför trappan och när manken kom hem hjälptes vi åt med resten. Som vi fick skotta i skenet av billyktorna för att överhuvudtaget se något, eftersom det blev strömavbrott och det varade i över 3 timmar. Det hann börja kännas rätt ruggigt i huset på den tiden eftersom vi har elvärme, och spisen är inte så värst effektiv heller… Det blev 3 strömavbrott till igår, ett på natten och två på dagen, och nu igen i förmiddags. Som tur var inte så långvariga då. Men nog ställer den här snön till det!

Träden dignar under tyngden av snön…

Tallkvistarna ser nästan ut som stora luddiga tassar.

Lönnen på baksidan av huset ser ut som om den har bomull på grenarna. Den ser rätt lustig ut när jag tittar ut på den från biblioteket där jag sitter framför datorn. Hacke Hackspett sitter i trädet och låter sig väl smaka av fågelmaten.

Trädgården i vinterskrud. Visst är det fint med snön i träd och buskar!

Så här önskar jag att vintern skulle se ut hela tiden, men den där biten med snöskottning räcker nu!

Ja, brist på snö har vi inte! Min man mätte att det var hela 70 cm ute på gräsmattan. Så nu behöver vi inte mer snö på ett bra tag, men det lär väl bara vara önsketänkande eftersom väderleksprognosen hotar med mera snö redan till natten… Få se om vi blir totalt insnöade då!

Trevlig helg!

Tisdagstema: Kontraster

Denna veckas tisdagstema är kontraster. Ett riktigt spännande tema! Världen är ju full av kontraster, vart man än ser. Det här är min tolkning på temat:

Ett gult lönnlöv i det frostiga gräset en förmiddag i slutet av oktober innan snön kom. En sådan där morgon när det frasade under fötterna när man gick i gräset och andades in den kalla höstluften.

Rosenbuskens höströda blad glödde i förmiddagssolen och skapade en vacker kontrast mot de frostiga kanterna. Tänk vilka kontraster naturen kan skapa! Naturen är nog den skickligaste konstnären av alla.

Önskar er alla en fin tisdag!