Ni har säkert väntat på fortsättningen på min reseberättelse och här kommer den äntligen.
16.7 Molde – Atlanterhavsveien – Atlanterhavstunnelen
Jag vaknade kl halv 7 på morgonen till en vackert solbelyst fjällvy, och kunde naturligtvis inte låta bli att gå ut och fota lite.
Tidig morgon på Kviltorp camping.
Denna vackra vy mötte mig på andra sidan fjorden denna tidiga morgon.
Lite senare på morgonen gör sig ett Norwegianplan redo att lyfta på den närliggande flygplatsen.
Det var nästan synd att lämna vår lilla mysiga campingstuga, där hade vi gärna stannat längre. Tyvärr var inte standarden lika hög på alla ställen vi bodde på, så vi blev lite bortskämda på Kviltorp camping. Men vi fick ta det som kom i vår väg och vara nöjda med det.
Efter att vi lämnat campingen for vi in till Molde. Här är vi på väg upp till utsiktsplatsen på Varden.
Det berömda Molde-panoramat mötte oss uppe på Varden, 407 m över havet. En vidunderlig utsikt över fjällvärlden! Klara dagar kan man härifrån se hela 222 snöklädda bergstoppar. Det var verkligen en mäktig syn.
Tänk att det finns såna här platser! Man kunde inte se sig mätt på utsikten.
Det fanns många fina vandringsleder där runtomkring och det verkade vara mycket folk som var ute och vandrade denna soliga och varma dag. Vi hade gärna gett oss ut och vandrat vi också, om vi hade haft mer tid på oss. Tyvärr räckte inte tiden till denna gång. Kanske nästa gång…
Ett stort stenröse reste sig mot himlen högst upp på klippan. Dessa stenröse såg man överallt i bergen, dock i mindre format än detta.
Vattenfall såg man också lite varstans.
Därefter åkte vi ner till Molde som är en fin liten stad. Där fanns det många fina hus och trädgårdar. Molde kallas Rosornas stad och på många håll såg man prunkande rosor i trädgårdarna vi gick förbi.
Dessa charmiga gamla hus fanns intill museiområdet i Molde.
Också dessa hus hörde till museiområdet. Mysigt med de gräsklädda taken, något som är väldigt norskt!
Såna mysiga hus det fanns i Molde! Något jag reagerade på i den här delen av Norge var också att många hus hade lite av New England över sig.
Villan Chateauet i nybarockstil från 1918.
Så här skulle man inte ha något emot att bo!
Väldoftande rosor i Rosornas stad Molde.
Molde domkyrka.
Tänk om man fick bo så här…
…eller så här!
Vilken lustig gran! Hade aldrig sett såna tidigare.
Så var det dags att lämna Molde och köra ut på landet igen.
Vårt nästa mål på resan var Atlanterhavsveien, som 2005 utsågs till Århundradets byggnadsverk i Norge. År 2006 utsågs vägen dessutom till världens mest sevärda bilväg. Vägen går från Vevang till Kårvåg och är 8,72 km lång.
Häpnadsväckande hur havet format klipporna genom tiderna.
Vindpinade klippor ut mot Atlanten.
Här rullar Atlantens vågor in. Man kan förstå att många kommer hit för att uppleva Atlanterhavsveien när höststormarna ryter. Visst vore det mäktigt att uppleva, men jag tror nog man skulle känna sig lite väl utsatt när vågorna piskar över vägbanan…
Intressant att se hur vattnet förvränger stenarna på bottnen och får allting att bölja med vågorna.
Campingmat på rastplatsen innan vi ger oss ut på vägen.
Här börjar färden över Atlanterhavsveien.
Broarna förbinder de små samhällena ute på öarna med varandra.
Den här bron ser ut som en riktig berg- och dalbana!
Samma bro från andra sidan. Det ser ut som om vägen försvinner ut i tomma intet!
Imponerande vyer!
Många små kobbar och skär.
Vart man än såg var det lika vackert.
Här ser man “berg- och dalbanebrons” lustiga form. Man undrar hur de kommit på att bygga den på det viset!
Ännu några broar kvar innan vi är tillbaka på fastlandet.
Atlanterhavsveien ligger bakom oss och vi är tillbaka på fastlandet bland klippor och berg.
En fiskebåt kommer tuffande in mot viken. Så utsatta för väder och vind husen ute på klipporna är! Bor man där måste man nog känna sig ganska så liten när vädrets makter visar sig från den sidan…
Här åker vi strax in i den nybyggda Atlanterhavstunnelen som sträcker sig 5,7 km under vattnet från Averöy till Kristiansund. Den öppnades i december 2009 och är ca 250 m djup vilket gör den till en av de djupaste undervattenstunnlarna i världen. Lite otäckt var det allt att köra så långt under vattnet… Också det en riktig upplevelse!
Fortsättning följer…
8 kommentarer:
Underbara bilder o broarna var ju ett mästerverk för sig,ha det bra Nette
Vilka fina bilder! Vi körde också genom en tunnel under vatten i somras. Usch vad jag tyckte det var otäckt!
Så underbara bilder!
Kram Malin
Vilka fina foton och bron var verkligen imponerande. Blev riktigt sugen på en Norgeresa efter att ha läst om er semester. Kanske nästa sommar om vi hinner få färdigt huset :).
Ha en skön helg! Kram/Annie
Oj, oj så trevliga bilder och allt och jag blir väldans sugen att åka fast i morgon! Bilderna på bron diggar jag! Tack för den rundturen! ♥
Härliga bilder från ett fantastiskt Norge! Det är så roligt att se platser jag besökt några gånger.
Ha en fin dag!
Wow, vilken väg! Pirrar i magen bara att se den på bild!
Jag längtar efter att en dag känna på vattnet i Atlanten och kanske se lite av det myllrande liv som finns där under ytan!
Oj vilket inlägg och vilka bilder!!
Det är verkligen vackert i Norge och min man säger då och då att dit ska vi åka nån gång. Jag var där som barn med föräldrarna, kommer ihåg snön mitt i sommaren och alla branta vägar :)
Läskig bild den där med bron som bara försvinner!!
Grattis till era fyra år!!
Skicka en kommentar