Ett sista farväl

Rummen ekar tomma. Huset där det en gång för länge sen bodde tre generationer under samma tak står nu tyst och stilla. Alla saker och möbler är borta, väggarna gapar tomma och trädgården är öde och övergiven.De bekanta rösterna och stegen är borta för alltid. Fyra generationer har bott där på platsen, tre av dem i detta hus. Nu kommer det så småningom att fyllas av främmande röster, främmande steg, och allt som finns kvar är alla minnen. Så många minnen, både av glädje och sorg. Minnen från min barndomen och uppväxt, allt som hänt inom dessa fyra väggar. När jag för sista gången står i mitt gamla rum väller en flod av minnen över mig. Rummet som nytapetserat. Brevvänner som hälsat på. Skratt och hemligheter delade med kompisar. Tidiga, tidiga morgnar i början av juni när soluppgången speglat sig i min gamla skolas fönster uppe på backen och fått dem att skimra röda. Ljuva sommarkvällar med den där speciella sommarkänslan, när man vetat att NU är det sommar. Nätter med en mjuk varm katt i sängen. Nätter när jag legat vaken och i tystnaden hört tåget på avstånd. Alla drömmar jag en gång drömt. Men också av bittra tårar, av sorg och svek, tårar som för länge sedan torkat på kinderna. Och inte minst minnet av livet, som det sedan blev - av de drömmar som faktiskt gick i uppfyllelse. Jag släcker lamporna och går nerför trappan en sista gång. På min vandring genom rummen på nedervåningen har jag min livskamrat vid min sida, och där kan vi tillsammans minnas allt det vi hunnit uppleva i huset. Vardagsrummet, där jag firat hela 36 jular, alla utom en. Alla kalas och släktbjudningar. Alla de gånger man somnat där framför TV:n. Sovrummet, där pappa somande in för allra sista gången. Och så slutligen köket, hemmets hjärta. Där det bakats och lagats mat, kokats sylt och saft. Där man haft livliga diskussioner och förtroliga samtal vid köksbordet. Där min katt en gång för länge, länge sen föddes och lärde sig gå på köksmattan. Köket där vi aldrig mer kommer att äta julmiddag i stearinljusens sken. Det är dags att lämna nycklarna på köksbänken, släcka lamporna och stänga dörren till mitt barndomshem för allra sista gången. Säga ett sista farväl till den plats som betytt så mycket för mig. Det känns både som en lättand och oändligt sorgligt. Det är nu ett avslutat kapitel i livet och det är dags att vända blad.