Ett litet livstecken…

Jag vet att jag varit väldigt osynlig i bloggvärlden den senaste tiden. Ibland har jag kikat in till er som hastigast, men vi har haft så mycket på gång att det varken blivit några inlägg eller kommentarer för min del. Men jag har inte glömt bort er! Så nu tänkte jag försöka knåpa ihop ett inlägg så ni ser att jag fortfarande lever.

Som sagt har vi haft och har en massa på gång just nu. Vi fick äntligen vårt loppisbord, som vi bokade redan i början av januari, i lördags, och det har upptagit en stor del av min tid. Att prissätta sakerna och sätta fast prislapparna är en arbetsdryg syssla. Redan i lördags när vi höll på att plocka upp sakerna på loppis gick de första sakerna åt, bl a en förfärlig väska som jag fått av en bekant för ett par år sen och aldrig skulle ha kommit på tanken att använda sen. Den har redan hunnit vara med på loppis ett antal ggr så det var skönt att den äntligen hittade en ägare! Hoppas damen som köpte den är nöjd med sitt fynd, hon verkade gilla stilen med “fejk-diamanter”!

Sen så har jag gått och blivit ägare till en vävstol! Jag hittade den via en annons på nätet och slog till direkt när vi varit och tittat på den. Den var verkligen ett fynd till det priset, hade blivit erbjuden att köpa en annan vävstol till det tredubbla priset och det tyckte jag var alldeles för dyrt när det ändå var frågan om en begagnad vävstol. Så jag får verkligen vara nöjd med mitt fynd. Bara jag får igång väven ska det bli så roligt att väva igen! Jag vävde mycket innan jag flyttade hit, men sen dess har jag inte haft någonstans att väva och det är något jag verkligen saknat. Vävstolen står nu i mitt blivande hobbyrum. Allra helst hade jag haft den någon annanstans än där, där den tar upp ganska mycket plats trots att den är av en mindre modell. Men eftersom vi inte har något stort varmt förråd där jag kunde ha den så fick det bli så här tills vidare. Man kan ju alltid hoppas på den där lottovinsten så vi kan skaffa det där fina loftet jag visade här för ett tag sen…

Vintern vill inte riktigt ge sig, den. Det fick vi verkligen uppleva i helgen när vi var norröver hos min mamma. Natten till söndagen snöade det en hel del och det var knappt vi kom fram på kyrkogården på söndagen när vi skulle tända ljus på gravarna… Vissa gravstenar syntes ju knappt, aldrig har jag sett att det varit så mycket snö där tidigare! Och imorse var det –21… Så våren den lyser med sin frånvaro…

Till sist en bild på mitt vårrarangemang som jag gjorde för ett tag sen. Det juliga i mitt jularrangemang hade gjort sitt och har bytts ut mot lite mer vårliga växter. För blir det ingen vår där ute får man väl försöka ordna lite vår här inne istället!