Idag vill jag önska alla som tittar in här en riktigt fin Alla Hjärtans Dag! Tusen tack för att ni finns, en stor kram till er! Ta hand om era nära och kära och kom ihåg att visa dem vad de betyder för dig… Inte bara idag utan alla dagar!
En extra kram vill jag också ge till min underbara man, som finns där och stöttar mig i nöd och lust! Du är det värdefullaste jag har!
Dagens söndagsbild bjuder på smaskig dumlekladdkaka som jag bakade i fredags. Redan i tillverkningsskedet såg det gott ut med en hel påse dumle klippt i bitar… Och resultatet blev en härligt god kladdig kaka som vi i dagarna 3 har ätit med glass till efterrätt. Försvinnande gott! Synd bara att det mesta som är gott inte är så nyttigt… Men jag kan i alla fall trösta mig med att jag redan varit ute på söndagspromenad i kölden tillsammans med promenadgänget (termometern visade på –21 när jag gick ut), så nog måste man ju få unna sig en bit då…? ;)
Receptet hittade jag på en blogg och ifall någon blev frestad att baka kakan kommer receptet här:
Dumlekladdkaka
300 g smör eller margarin
6 dl socker
4½ dl vetemjöl
4 ägg
2 dl kakao
1 påse dumlekarameller
Sätt ugnen på 200 grader. Klipp dumlen i små bitar. Smält smöret. När smöret är smält, rör ner alla andra ingredienser. Häll i en form (jag hade en ganska stor låg ugnsform) klädd med bakplåtspapper och grädda ca 20 minuter.
Ikväll ska jag på Idol-konsert, det ser jag fram emot! Det är inte varje dag vi har Idoler här i våra trakter, så då måste man ju passa på att se dem live. Önskar er alla en skön söndag!
I tisdags var provsvaren från veterinären klara och de visade på förhöjda levervärden. Så högst antagligen var det det som orsakade Minttus krampanfall i fredags. Skönt att få en diagnos, och förhoppningsvis också bot. Vilket i det här fallet betyder antingen svindyrt specialfoder, lika svindyrt näringstillskott eller hemlagad hundmat för leversjuk hund. Suck… Kostnaden för dyrt specialfoder hade vi gärna sluppit just nu, känns som en betungande extra utgift – men måste man så måste man… Man kan verkligen förstå att det finns folk som helt enkelt inte har råd med specialkosten åt sina sjuka djur, det är hutlöst vilka priser de tar för sånt! Det finns alltså möjlighet att själv laga hundmat som passar till en leversjuk hund, vi fick rådet att söka på nätet men att hitta något vettigt visade sig vara stört omöjligt. Till våra stora lättnad var det någon vid veterinärkliniken som hade recept på hemlagad hundmat som min man fick med sig igår när han hämtade hem en dyr säck med specialfoder. Så vi har tänkt oss en kombinerad diet på det köpta fodret och hemlagad hundmat. Eftersom det är frågan om en så pass stor hund som en golden retriever går det åt en hel del mat, och därför skulle det nog bli övermäktigt att bara köra på hemlagad mat – såna mängder skulle inte få plats i vårt redan proppfulla kylskåp. Om 3 månader blir det nya blodprov för att se om levervärdena förbättrats. I vissa fall kan det vara frågan om något tillfälligt som går över, medan andra får äta specialfoder resten av livet. Den hårdaste biten kommer nog att bli för Minttu att sluta med sina älskade tuggben, som inte är bra vid leversjukdom. Det blir morötter att tugga på i fortsättningen! Vi får hoppas det inte blir några fler krampanfall nu i alla fall, för det var sannerligen otäckt. En tid innan ett krampanfall kan hunden också börja bete sig konstigt och få diverse tvångsbeteenden, vilket vi faktiskt lade märke till veckorna innan anfallet. Hon struntade t ex i kommandon och förbud, och reagerade konstigt och blev helt omöjlig vid oväntade eller ovana ljud som t ex när maken skottade snö på taket eller det knäppt i elcentralen vid upprepade strömavbrott. Då visst vi ju inte vad det berodde på, men nu vet vi att hålla koll på sådana tecken och vet att ett krampanfall kan vara i antågande.
Nu över till något betydligt trevligare, nämligen min nya spark! Den snälla jultomten hade lämnat bidrag till sådana åt oss båda under granen, och därför beställde jag hem denna på nätet förra månaden. Den storlek jag skulle ha på sparken visade sig nämligen omöjlig att få tag på i någon av affärerna som sålde sparkar, så därför fick jag beställa en själv på nätet istället – vilken tur att det mesta går att beställa på nätet idag! Och eftersom jag tycker om att skilja ur i mängden och vill göra saker och ting på mitt sätt tog jag inte en traditionell röd eller blå utan en svart! Den är jag garanterat ensam om att ha, ingen kan ta fel!
Det har sedan jag fick hem sparken blivit en hel del avkopplande sparkturer, för det har verkligen varit perfekt sparkföre på sistone. Eftersom jag inte hade stått på en spark på år och dag hade jag nästan hunnit glömma hur roligt det faktiskt är att sparka! Visserligen är det rätt tungt när man är ovan, men man vänjer sig. Jag ser också fram emot att en solig helg packa ner varm choklad, smörgåsar och grillkorv tillsammans med det nya fårskinnet jag köpte från Ikea i lördags och ge mig ut på långfärd med sparkarna tillsammans med man och hundar. Kan det bli bättre än så?
Denna vecka är Fabrikens tisdagstema Göra det själv – handmade by me. Och det är ju ett tema som passar alldeles förträffligt.
Får jag presentera mitt evighetsprojekt, det som så småningom ska bli en mormorspläd. Jag har virkat mormorsrutor ett bra tag redan, men bestämde mig från början att göra det i min egen takt och inte göra det till något stressmoment. Många handarbetsprojekt har blivit på hälft genom åren, för att jag tappat intresset efter en tid, men med detta projekt är det annorlunda. Jag kan ta paus från virkandet en tid för att sedan återkomma till det och ta tag i det med förnyade krafter. Jag gillar att virka dessa rutor, som är som små delmål i sig, en ruta i taget, ett litet projekt i sig. Många bäckar små som ska bli till en stor å.
När jag plockade ut rutorna på golvet förra veckan hade jag 176 stycken, sen dess har det hunnit komma till några. Men det behövs fortfarande en hel del rutor innan pläden är klar, eftersom jag vill ha den rejält tilltagen så man faktiskt ryms att krypa upp under den. Jag virkar mina rutor med virknål nr 3, vilket jag blev rekommenderad i handarbetsaffären att göra till garnet jag använder, men när jag senare sett mönster och beskrivningar till mormorsrutor i diverse böcker och i bloggvärlden har jag förstått att de flesta använder virknål nr 4 eller 5 vilket naturligtvis gör att rutorna blir större och det går betydligt snabbare att få pläden färdig. Bra att veta i fortsättningen…
Det här är lavendeltvål jag gjort, med torkad lavendel och lavendelolja. För tankarna till ljumma sommarvindar och blommande lavendelfält… Man får drömma sig bort en liten stund. Möjligheterna är oändliga när det kommer till tvål, och det är spännande att experimentera.
De här tygväskorna har jag sytt av loppisfyndat tyg. Varför inte göra något för miljön och byta ut plastkassen mot ett miljövänligare alternativ? En tygkasse kan användas om och om igen, och en likadan möter man inte på gatan i första taget! Både lavendeltvålarna och tygkassarna kommer att finnas till salu i min lilla bloggshop Liliella, så titta gärna in där om du är intresserad!
Ha en fin tisdag!
Idag blir mitt bidrag till söndagsbilden en bukett tulpaner som står på köksbordet. Tulpaner är något som verkligen piggar upp den här tiden på året, och blir man dessutom överraskad med en bukett av sin andra hälft en vanlig vardag ger det extra guldkant på tillvaron! Något som verkligen kan behövas eftersom det varit ett par väldigt omtumlande dagar.
Tidigt, tidigt i fredags hände något väldigt, väldigt obehagligt. Jag hade legat vaken ett tag och precis gått ut till badrummet när jag hörde att det var något som föll. Min första tanke var att en av hundarna hade råkat välta torkställningen med tvätt, eller att maken vaknat, stigit upp och råkat välta omkull något. Men eftersom tvättställningen inte stod där ljudet kom ifrån stämde det inte, så jag gick tillbaka till sovrummet och där låg Minttu, vår golden retriever, på tröskeln och fick precis ett riktigt otäckt krampanfall. Maken vakande och rusade förskräckt upp ur sängen, och vi stod båda där helt handfallna. Det fanns ju inget vi kunde göra, och det kom för oss båda två att tänk om hon dör, här och nu, mitt framför ögonen på oss. När en så pass stor hund får ett krampanfall är det verkligen obehagligt kan jag tala om! Anfallet varade åtminstone ett par minuter innan det till slut släppte. När maken sen skulle gå dit för att torka bort fradgan ur ansiktet på henne kände Minttu inte igen honom, utan började morra och skälla vilket också var obehagligt, eftersom hon i vanliga fall är världens snällaste. Hon kissade också på sig och var inte alls medveten om vad som pågick runtomkring henne. Det dröjde en bra stund innan hon blev sig själv igen, och hon var orolig och flåsig länge efteråt innan hon lugnade ner sig. Det blev veterinärbesök på eftermiddagen och det togs olika blodprov. Veterinären trodde inte det var vanlig epilepsi trots att anfallet varit epilepsilikande, eftersom hundar vanligen får det i betydligt yngre ålder – Minttu är 7½. Det kan vara allt från dåliga levervärden som orsakade krampanfallet till en hjärnskada, det är bara att vänta tills provsvaren är klara i början av veckan och se vad de visar. Sen får vi ta ställning till behandling eller ytterligare åtgärder, och veterinären skrev ut kramplösande medicin att ge ifall det blir fler anfall. Vissa hundar får återkommande anfall t o m varje dag, medan andra får bara ett enda anfall och sen aldrig mer. Det är olika från fall till fall. Det värsta är att dessa anfall kan medföra agressivitet, både strax innan ett anfall och sen när hunden vaknar efter anfallet, och i värsta fall kan detta leda till att hunden måste avlivas. Blotta tanken på det är fruktansvärd, båda att tänka sig att en så snäll hund kan bli oberäknelig och agressiv, och att bli tvungen att fatta ett beslut om avlivning… Nej, det vill man inte tänka på. Men så är livet, när man minst anar det får man en spark av livet. Nu kan vi inte göra annat än att följa med situationen och hoppas på det bästa. Det har inte blivit några fler anfall och hunden mår bra än så länge.
Igår blev det oväntat en liten resa. På torsdagskvällen ringde Alegni mig och frågade om jag ville följa med på en bussresa till Ikea i Tammerfors på lördagen. Naturligtvis kunde jag ju inte motstå erbjudandet, ett Ikea-besök lockar alltid! Efter det som hände på fredagsmorgonen tvekade jag till om jag kunde följa med, men eftersom Minttu var OK och veterinärbesöket gick bra, och det inte heller blev några fler anfall, så kom vi fram till att jag skulle åka som planerat. Och det beslutet behövde jag inte heller ångra, för det hade inte varit några som helst problem med hunden här hemma och jag och Alegni fick en rolig shoppingdag. Det var bara skönt att komma bort lite och få annat att tänka på istället. Och eftersom det var en del saker jag hursomhelst behövde från Ikea kom resan på precis rätt tid. Trötta och belåtna steg vi av bussen vid halv elvasnåret igår kväll.Idag har jag fått ta itu med att packa upp det jag köpt, det känns alltid nästan som julafton att packa upp kassarna och se vad det är som följt med hem från den blågula affären.
Trots att jag gärna legat kvar lite längre i sängen i morse, trött efter resan, fick jag masa mig upp och göra mig i ordning för söndagspromenad. Jag har nämligen hängt på ett gäng glada damer i varierande åldrar härifrån byn som brukar samlas och gå ut på promenad på söndagsförmiddagarna. Det var andra gången jag följde med nu och man hinner ventilera både det ena och det andra längs vägen. Riktigt roligt är det att komma sig ut på det sättet, och dessutom ett bra sätt för mig som ändå är relativt nyinflyttad i byn att bekanta mig närmare med några av dem som bor här. Med detta vill jag önska er alla en skön söndagskväll! Må så gott!
Att skapa med mina egna händer är något jag alltid tyckt om. Det är något som på senare tid blivit allt viktigare för mig, det är min livlina i tillvaron. Därför föddes idén att starta en liten bloggshop för att också andra ska få ta del av det jag gör och kanske hitta något de gillar. Återvinning och recycling ligger i tiden och det återspeglas också i en del av det jag gör, som t ex trasmattor vävda av handklippta mattrasor, kuddar och tygväskor sydda av loppisfyndat tyg och klockor tillverkade av gamla tallrikar. Välkomna in och ta en titt! Klicka på bilden så kommer ni till shoppen. Den fylls på vartefter så titta in då och då för att se om det kommit något nytt. :)
Idag är Fabrikens tisdagstema favoritfärger i inredningen.
I den här mattan finns alla mina favoritfärger i inredningen representerade: grönt, rött, beige och vitt. Grönt har länge varit min favoritfärg vilket syns allra bäst i vardagsrummet. Där har vi en grön Ektorp-soffa och fåtölj, mattan och gardinerna är gröna. Det gröna passar så bra till de beiga tapeterna med mockakänsla.
Grönt är skönt! På den här bilden (som är tagen förra sommaren, därav de vita sommargardinerna i fönstret) råder det ingen tvekan om vilken favoritfärgen i vardagsrummet är. Den gröna Ektorp-fåtöljen, den gröna mattan (som jag tidigare visat bl a här), blomkrukor som går i grönt, kudden med grönt broderat mönster… Med inslag av beige i den varma sköna filten, och vitt i gardinerna. I soffan finns också beiga kuddar.
I sovrummet är det däremot vitt, vitt, vitt som gäller. Det vita ger en harmonisk och lugn stämning i rummet. I sovrummet vill jag inte ha några färger som stör. I köket däremot finns det rödvita detaljer året om vilket jag tycker är fräscht, inte bara till jul. Hittade tyvärr inga bra bilder från köket och hann heller inte ta några nya. Men mattan på första bilden finns i köket, en kortare och en längre, och den tar upp just de färger jag tycker allra mest om när det kommer till inredning.
Nu ska jag skynda vidare och önskar er en fin tisdag!
