I helgen var det julmarknader för hela slanten som gällde. Den första hölls här i byn i lördags, och det var också den allra första marknad där jag själv sålde. En ny och spännande erfarenhet!
Tyvärr var det väldigt lite folk och försäljningen blev därav, vilket var synd när UF-föreningen kom med det fina initiativet att ordna en julmarknad och loppis. Då tycker man ju att folk borde ställa upp! Men bättre lycka nästa gång får vi hoppas, för en hel del kreativa förmågor finns det ändå häromkring och vad är då bättre än att ställa till med ett evenemang som engagerar och samlar folk! Måste bara tillägga att precis där jag står på bilden satt jag och min man på vår bröllopsfest som hölls i samma lokal, så lite speciellt kändes det allt att ha fått just det bordet!
Igår var det då dags för den traditionella julmarknaden på Stundars som det har blivit en tradition att vi besöker varje år. Där om någonstans borde man komma i den rätta julstämningen! Bitande kallt var det i år, efter att vi ätit en god soppbuffé på Hemmergården råkade jag på en stackars försäljare som försökte tina upp sina förfrusna tår under kranen inne på toaletten. Då var man verkligen glad att inte behöva stå där ute i kölden och sälja själv! Att äta världens godaste syltgrisar hör också till, det är något att se fram emot varje gång. Mmmm! Den här gången var de så heta att jag höll på att bränna mig på sylten, men oh så gott det var ändå. Ännu en julmarknad hann vi avklara igår, nämligen Vasa julmarknad. Där hade jag aldrig varit förrut men jag tror knappast det blir fler gånger heller… En stor del av det som såldes där var rena rama krimskramset, och hur många godisstånd som sålde lakritsremmar det fanns i hallen höll jag inte ens räkningen på… Nej, jag håller mig till Stundars i fortsättningen, det är så en äkta julmarknad ska vara!
