Ett sista farväl

Rummen ekar tomma. Huset där det en gång för länge sen bodde tre generationer under samma tak står nu tyst och stilla. Alla saker och möbler är borta, väggarna gapar tomma och trädgården är öde och övergiven.De bekanta rösterna och stegen är borta för alltid. Fyra generationer har bott där på platsen, tre av dem i detta hus. Nu kommer det så småningom att fyllas av främmande röster, främmande steg, och allt som finns kvar är alla minnen. Så många minnen, både av glädje och sorg. Minnen från min barndomen och uppväxt, allt som hänt inom dessa fyra väggar. När jag för sista gången står i mitt gamla rum väller en flod av minnen över mig. Rummet som nytapetserat. Brevvänner som hälsat på. Skratt och hemligheter delade med kompisar. Tidiga, tidiga morgnar i början av juni när soluppgången speglat sig i min gamla skolas fönster uppe på backen och fått dem att skimra röda. Ljuva sommarkvällar med den där speciella sommarkänslan, när man vetat att NU är det sommar. Nätter med en mjuk varm katt i sängen. Nätter när jag legat vaken och i tystnaden hört tåget på avstånd. Alla drömmar jag en gång drömt. Men också av bittra tårar, av sorg och svek, tårar som för länge sedan torkat på kinderna. Och inte minst minnet av livet, som det sedan blev - av de drömmar som faktiskt gick i uppfyllelse. Jag släcker lamporna och går nerför trappan en sista gång. På min vandring genom rummen på nedervåningen har jag min livskamrat vid min sida, och där kan vi tillsammans minnas allt det vi hunnit uppleva i huset. Vardagsrummet, där jag firat hela 36 jular, alla utom en. Alla kalas och släktbjudningar. Alla de gånger man somnat där framför TV:n. Sovrummet, där pappa somande in för allra sista gången. Och så slutligen köket, hemmets hjärta. Där det bakats och lagats mat, kokats sylt och saft. Där man haft livliga diskussioner och förtroliga samtal vid köksbordet. Där min katt en gång för länge, länge sen föddes och lärde sig gå på köksmattan. Köket där vi aldrig mer kommer att äta julmiddag i stearinljusens sken. Det är dags att lämna nycklarna på köksbänken, släcka lamporna och stänga dörren till mitt barndomshem för allra sista gången. Säga ett sista farväl till den plats som betytt så mycket för mig. Det känns både som en lättand och oändligt sorgligt. Det är nu ett avslutat kapitel i livet och det är dags att vända blad.

Det torkar!

Redan ett par tre år har vi funderat på att göra oss av med den fula torkställningen av metall vi har i trädgården. Snörena hänger ojämnt och säckar och mellanrummen är olika långa. De här metallvidundren är helt enkelt ingen prydnad för ögat, och därför föddes tanken om att min händige man skulle bygga en egen i trä. Inspiration och idéer har hämtats lite här och var, bl a såg vi i en trädgård att de byggt tak över torkställningen vilket ju vore väldigt praktiskt om det råkar börja regna (vilket inte är alldeles ovanligt när man väl hängt ut tvätten…) – då har man en chans att hinna rädda tvätten innan den blir plaskvåt. Nu i år är det tänkt att bygget äntligen ska bli av.

Den här fina torkställningen med tillhörande byggbeskrivning hittade jag på nätet, den har funnits i “Allt i hemmet” och jag kommer ihåg att jag sett den här bilden på någon blogg tidigare. Vem skulle tacka nej till en sådan vacker och romantisk torkställning som den här? Tja, det är ju inte säkert att den faller min man i smaken när han får se bilden, det återstår att se.

Den här varianten tror jag faller honom bättre i smaken, och den är dessutom utrustad med praktiskt tak! Artikeln är hämtad från “Gör det själv” – lyckades inte få in bara bilden på själva torkställningen så ni får hålla till godo med texten som följde med. Som ni ser på bilden till höger passar det bra med en bänk under ställningen också. Vad det än blir för slags torkställning som ska byggas så är jag säker på att den kommer att passa mycket bättre i trädgården bredvid bastun än den anskrämliga tingesten som står där nu med tvätten lojt fladdrande i vår(?)vinden!

En liten påskhälsning

Det har varit väldigt skralt med inlägg här den senaste tiden… Nu tänkte jag i alla fall passa på att önska er alla en riktigt glad påsk! Som jag skämtsamt sa till min man när han påpekade att mitt förra inlägg var i nyårshelgen, jag satsar på att skriva inlägg till de större helgerna… Nej, skämt åsido, jag ska försöka bättra mig på den fronten, men tiden och orken vill inte räcka till. Hoppas att ni har det bra och att det blir många goda påskägg i helgen! Just nu verkar dock våren ganska avlägsen eftersom det dråsat ner hela 20 cm snö under natten och det såg ut så här när jag öppnade dörren:

Mina stackars snödroppar och krokusar är helt täckta av snön, likaså tulpanerna som börjat sticka upp lite här och var när våren verkade vara på väg. Grannen är i full färd med att skotta snö på gården och själva kan vi inte åka norrut för att fira påsk innan vägen blivit plogad. Tydligen får påskhäxorna ta sparken i år, eller kanske snöskoter?

En riktigt bra påsk önskar jag er, vare sig ni är insnöade eller bor på varmare breddgrader där våren kommit igång på allvar!

Gott nytt år 2012!

 

 

Hej på er, kära bloggvänner! Det var länge sedan senast, alldeles för länge, och nu har det t o m hunnit bli ett nytt år. Jag hoppas ni har det bra, och att ni haft en fin jul och att ett fantastiskt nytt år 2012 väntar på er där ute!

Det var aldrig min avsikt att försvinna från bloggvärlden så här länge, men ibland vill omständigheterna något annat… Det här har varit den absolut längsta hösten i mitt liv. I augusti började jag ett nytt jobb, ett jobb som jag smått motvilligt accepterade för att jag så starkt kände att jag ville göra något helt annat. Och det är detta jobb som sugit all ork, kraft, energi och inspiration ur mig, och kvar lämnat en trött, sliten trasa, en spillra av mitt sanna jag. Jag tror aldrig att jag varit så här trött efter något jobb förr, den ständiga stressen och pressen att man måste hinna, hinna, hinna tär på både kropp och själ. Det är inte så här jag ville att livet skulle vara. På senare tid har det börjat kännas en liten, liten aning bättre, men faktum kvarstår att det inte är något drömjobb och aldrig kommer att bli det heller. Det är inte det här jag vill göra resten av livet.

Sakta, sakta försöker jag hitta tillbaka till skaparlusten och inspirationen igen, men det är så svårt, så svårt när tiden och orken inte vill räcka till och kvällarna är försvinnande korta. Jobbar man dessutom vissa helger stjäl det av den dyrbara kvalitetstiden med nära och kära, den som betyder så mycket för mig. Jag har inte heller varit någon vidare bloggvän, och det är jag också ledsen för. De här senaste månaderna har jag inte hunnit kika in på era bloggar annat än som hastigast någon gång då och då, om ens det. Jag har på något sätt inte orkat ta till mig andras fina, välstädade och vackert inredda hem när mitt eget mest känts som ett kaos…

För några dagar sedan fick jag oväntat beskedet att mitt vikariat kommer att ta slut om en månad pga en omplacering. Det hade nog ingen väntat sig skulle ske så plötsligt, varken jag själv eller min chef, och jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till detta. När jag avskytt jobbet som allra mest och bara velat bort därifrån hade jag nog jublat över ett sådant besked, men jag har ändå på något konstigt sätt med tiden vant mig vid jobbet och att ha en riktig lön. Jag är nog mest besviken på att de kunde göra på det här sättet, men det är bara att acceptera och gå vidare. Jag hade ju ändå aldrig blivit lovad att jobba där i all evighet, och det skulle jag absolut inte vilja heller! Jag vet bara hur svårt det är att hitta ett nytt jobb, och suckar inför detta. Framtiden känns med ens så osäker… Men jag försöker se det nya året som en chans att gå vidare, göra något nytt, alla möjligheter är öppna! Låt 2012 bli ett alldeles fantastiskt år!

En liten sommarhälsning

Tyckte det började vara dags att ge ett litet livstecken ifrån mig så ni inte tror jag försvunnit från bloggvärlden helt… Det har bara varit så mycket annat som upptagit min tid de senaste veckorna att jag inte hunnit eller riktigt orkat med att blogga. Vi hade en underbar vecka på vackra Öland, och det kommer jag att skriva mer om bara jag hinner gå igenom alla bilder och kommer igång med vardagslunken igen… Sen var vi hemma några stressiga dagar innan det var dags att packa ihop och dra norrut för att först ställa oss på torget i Jakobstad under Jakobs Dagar och agera försäljare på storloppiset som hölls förra måndagen. Sen blev det att ta hand om en sjuk katt hemma hos mamma och vi var riktigt oroliga där ett tag, men åtminstone för tillfället verkar kissen ha repat sig. Och sen var det en veckas stugvistelse som väntade, sköna avkopplande dagar som gick alldeles för fort. Nu är det bara ett par dagars ledighet kvar innan allvaret väntar (och då syftar jag tyvärr inte på det Stora Alvaret på Öland som jag mycket hellre skulle bege mig till igen). Hoppas ni har det bra i sommarvärmen, som dessvärre tycks ha blåst sin kos här hos oss nu under eftermiddagen, jag som hade tänkt mig ett svalkande dopp idag! Vi hörs!

På bröllopsdagen

Idag är det 2 år sen vi sa ja till varandra. Två år som har gått väldigt fort, ändå känns det som en halv evighet sedan. Och det var definitivt det bästa vi gjort. Att få höra ihop på riktigt. Att det är vi för resten av livet. Nu sitter vi i hamnen i Åbo och väntar och ikväll firar vi bröllopsdagen på böljan den blå. Imorgon går färden sedan till Öland där vi ska vara en lång skön vecka. Det kommer säkert att bli en fin vecka och det är mycket vi planerat att se och göra. Och så kan jag knappt vänta tills jag får ge mig ut i den svenska loppisdjungeln! ;) Kanske hörs vi under resan, kanske inte… Önskar er hur som helst en fin julivecka, var ni än befinner er!

Midsommaren den kom…

… och midsommaren den gick. Jag brukar alltid lite skämtsamt säga att när midsommaren är förbi är det snart höst… För så känns det, efter midsommar rusar sommaren iväg och det går så fort, så fort så innan  man vet ordet av är den slut. Kan ingen hitta på en extra sommarmånad? Nu går vi igen mot mörkare tider, och det tycker jag känns väldigt vemodigt… Midsommaren blev inte som vi hade tänkt från början, en nyligen reparerad spis gjorde att vi inte kunde sova över i släktens stuga, vårt sommarparadis, eftersom det inte gick att elda ordentligt ännu och det kyliga vädret gjorde därmed en längre stugvistelse omöjlig. Men på lördagen blev det en heldag vid stugan i alla fall, och vädret blev riktigt skapligt så vi kunde sitta där ute och äta på dagen. Vi hann grilla hela 2 ggr under dagen och så gick jag och min man en skön promenad (ja, förutom myggsällskapet då, som förpestade promenaden stundvis) med hundarna. Vi hade gärna gjort en premiärtur för sommaren med kanoten också, men eftersom åskan mullrade i bakgrunden fick vi låta bli.

Lupinerna som jag och min kusin planterade vid stugväggen en gång för många år sen blommade så vackert. Att få blommor att trivas i den sandiga jorden har inte varit det lättaste, men lupinerna har tagit sig fint och passar också så bra in i den gamla miljön.

Bergklinten jag hade med mig från vår egen trädgård för några år sen har också tagit sig fint och börjat blomma. Den räddades undan grävmaskinen när det skulle grävas för dräneringen till bastun. Det blev en riktigt fin kväll, och på vägen från stugan fick vi njuta av en vacker solnedgång. Så det blev en fin midsommar trots allt – hoppas ni hade det också!