Midsommaren den kom…

… och midsommaren den gick. Jag brukar alltid lite skämtsamt säga att när midsommaren är förbi är det snart höst… För så känns det, efter midsommar rusar sommaren iväg och det går så fort, så fort så innan  man vet ordet av är den slut. Kan ingen hitta på en extra sommarmånad? Nu går vi igen mot mörkare tider, och det tycker jag känns väldigt vemodigt… Midsommaren blev inte som vi hade tänkt från början, en nyligen reparerad spis gjorde att vi inte kunde sova över i släktens stuga, vårt sommarparadis, eftersom det inte gick att elda ordentligt ännu och det kyliga vädret gjorde därmed en längre stugvistelse omöjlig. Men på lördagen blev det en heldag vid stugan i alla fall, och vädret blev riktigt skapligt så vi kunde sitta där ute och äta på dagen. Vi hann grilla hela 2 ggr under dagen och så gick jag och min man en skön promenad (ja, förutom myggsällskapet då, som förpestade promenaden stundvis) med hundarna. Vi hade gärna gjort en premiärtur för sommaren med kanoten också, men eftersom åskan mullrade i bakgrunden fick vi låta bli.

Lupinerna som jag och min kusin planterade vid stugväggen en gång för många år sen blommade så vackert. Att få blommor att trivas i den sandiga jorden har inte varit det lättaste, men lupinerna har tagit sig fint och passar också så bra in i den gamla miljön.

Bergklinten jag hade med mig från vår egen trädgård för några år sen har också tagit sig fint och börjat blomma. Den räddades undan grävmaskinen när det skulle grävas för dräneringen till bastun. Det blev en riktigt fin kväll, och på vägen från stugan fick vi njuta av en vacker solnedgång. Så det blev en fin midsommar trots allt – hoppas ni hade det också!