Söndagspromenad

Förra söndagen var vi på långpromenad med hundarna i höstlandskapet. Trots att det var mulet möttes vi av fina höstfärger och det var skönt att vara ute i friska luften.

Jag kan aldrig sluta förundras över hur stenigt det är i skogarna här i trakten, så är det inte alls i min gamla hemtrakt längre norrut. Ska man ge sig ut i skogen här, vare sig det är längs upptrampade stigar eller för att plocka bär och svamp, får man verkligen se efter var man sätter fötterna för alla stenar och förrädiska hål. Terrängen i skogarna i min hemtrakt är mycket jämnare och lättare att gå i, och på många ställen runt min gamla hemstad finns det också sandmark som är jämn och fin.

I den lilla småbåtshamnen hade de flesta redan tagit upp sina båtar för vintern, men endel båtar låg fortfarande kvar.

Molnen speglade sig så fint i vattnet. Effektfullt med de röda stenarna vi vattenbrynet.

Båtarna är upptagna för vintern och förtöjningsplatsen ligger tom och väntar på  en ny vår och båtsäsong.

Nästan så man förväntade sig att få se Skogens Konung eller några andra av skogens invånare stå och se ner på oss uppe i skogsbrynet.

Vägen vindlar fram genom det färggranna skogslandskapet. Här hämtade vi vår bastu i våras.

Några ensamma lingon lyste fortfarande röda i skogskanten.

Björkarna var lysande gula. Så här ska en riktig höst vara!

Sommarstugorna står tomma för vintern. Det är länge till nästa vår när det åter blir liv och rörelse. Tittar man riktigt noga ser man den bruna bastun som tidigare har stått här på vår tomt, före vår tid.

Den gamla granen lyser nästan spöklik i skymningen. Nu är det dags att bege sig hemåt igen.