Vår Norgeresa del 6

17.7 Trollstigen

Trollstigen var verkligen en hisnade upplevelse! När man blickade upp längs bergssidan och högt, högt däruppe såg bilar slingra sig fram på den branta serpentinvägen med sina 11 hårnålskurvor såg det helt osannolikt ut att man faktiskt skulle kunna ta sig dit upp och det vände sig nästan i magen vid tanken på att dit upp skulle vi också bege oss.

En första glimt av Trollstigen.

Stigfossen dånar nerför berget. En mäktig syn!

Det var nog lite otäckt att börja den branta uppstigningen. Betongräckena längs vägen var i mina ögon i lägsta laget och på vissa ställen var det stenbumlingar som agerade räcke. Hu, inget för nervsvaga eller höjdrädda – och jag kan tillägga att jag tillhör den senare kategorin…

Men vackert var det! Ju högre upp man kom desto mäktigare blev utsikten över dalen.

Vid Stigfoss Brua måste man ju stanna och fota! På bron trängdes turister med kameran i högsta hugg med bilarna.

Den dånande Stigfossen var verkligen en imponerande syn.

Vilka klippformationer! Vattnet stänkte upp ända på bron, på vägbanan och dem som stod där.

Vägen var väldigt smal på sina ställen, och då fick man verkligen hoppas att man inte skulle möta en husbil eller buss…

Där nerifrån hade vi kommit… Och vägen fortsatte upp, upp!

Vart man än såg var det lika vackert och mäktigt. Fast det var rätt otäckt att köra upp längs Trollstigen är det med facit i hand något som jag ändå för allt i världen inte hade velat missa.

På ett ställe fick vi stanna och släppa förbi en buss. Busschauffören gjorde tummen upp och tackade, och trots att vi var lite oroliga för hur den skulle ta sig förbi gick det bra. Men jag hade nog inte velat åka buss längs Trollstigen, och sitta så där högt upp, hu! Längst till höger ser man lite av stenbumlingarna som fungerade som räcke på vissa ställen av vägen.

Man får nästan intrycket att vägen försvinner ut i tomma intet bakom klippan…

Imponerande bergstoppar.

Vi råkade på dessa får som strövade fritt vid sidan av vägen.

Snö! Det kändes nog allt bra konstigt att se snö i mitten av juli.

Fjällstuga uppe på toppen.

Äntligen uppe – vi klarade det!

Den här upplevelsen hade man inte velat vara utan! Lite spänning i livet är alltid bra, och det här var belöningen för den hisnande bilfärden.

Typiskt för Norge, liksom troll i alla de former och varianter… Vi såg dock inte till vare sig älgar eller troll under vår resa.

Från den nybyggda utsiktsplatsen hade man en vidunderlig utsikt över dalen och Trollstigen. Här uppe var det kyligt så man fick plocka fram tröjan, fast många gick runt och huttrade väldigt lättklädda…

Långt, långt där nere slingrar bilarna sig fram i hårnålskurvorna.

Trollstigen i all sin prakt. Otroligt att de kunnat bygga en väg på det här viset! 2011 kommer Trollstigen att bli nationell turistväg. Vägen är stängd vintertid och man förstår verkligen varför – 12% lutning i slingriga hårnålskurvor!

Stenrösen som folk byggt såg man överallt.

Troll av det roligare slaget.

Trollstigen var en av de absoluta höjdpunkterna på resan och kan verkligen rekommenderas. Är man i den här delen av Norge är Trollstigen ett absolut måste! Innan vi åkte vidare åt vi lunch vid Trollstigen Fjellstue. Panerad norsk röding, mums!

Fortsättning följer…